Efter några år på Nygård kom Stig att växa upp på den lilla, fina gården Pumpsäter vid Ången i Svärta, Nyköping. Familjen var arbetsam, och efter några år av arrende kunde de förvärva gården. Stig gick sexårig folkskola i Ånga, men bara varannan dag. Stig hade alltid många berättelser om livet på den lilla gården, t.ex. den här om honom och brorsan:
”Olle och jag tyckte så illa om havregrynsgröten som vi fick, det var så mycket agnar kvar i den. Vi fruktade den. Vi körde till Ånga kvarn och malde säden. En gång när vi körde dit blev vi omkörda av en riktig sportbil. Det var Greta Garbo, hon körde själv, och stannade och frågade pappa om hästen var rädd för bilar.”
Trots en uppväxt i pingströrelsen där idrott inte tolererades i mitten på förra seklet blev Stig atlet och idrottare. När han som 18-åring låg på sjukhus för hjärtmuskelinflammation höll han igång med frivolter från sjukhussängen. Ända in i 70-årsåldern kunde han gå på händer. Och hans första Vasalopp 1967 säger lite om målmedvetenheten. Han hade tappat seedningslappen och fick starta i sista led. Den dagen ägnade han sig åt omkörningar mellan Sälen och Mora. Han passerade 11 500 åkare och slutade på plats 476.
Under uppväxten började Stig med orientering i Nyköpings Sportklubb. Under sin långa idrottsliga karriär sprang han också många orienteringar i just Sörmland. Ett annat tidigt engagemang var i Nyköpings Ornitologiska Klubb. Han har berättat om hur gubbarna i klubben, bland annat hamnkaptenen och överläkaren vid hospitalet, ville att han och Olle skulle vara med. ”De ville ju att föreningen skulle leva vidare”.
Stig var en utpräglad förenings- och landsbygdsmänniska. Han hade en förmåga att knyta an till människor på ett enkelt jordnära sätt. Ideellt arbete inom idrottsföreningar, naturföreningar och frikyrkor fanns med hela livet. Stig och Margaretha kom att bo i Kilsmo i Östernärke där Stig jobbade som skogvaktare på Brevens Bruk. Med ökande ålder blev han en flitigt anlitad naturguide och föredragshållare. Flera föredragsresor gick till Sörmland, som han alltid höll så kärt. En av hans platser i länet var gården Näs vid Hållsta där Margaretha växte upp. Där var det både jobb och jakt med släktingarna långt upp i åren.
År 2016, efter 55 år i Kilsmo, tog Stig och Margaretha det modiga steget att lämna Närke för Umeå. I Västerbotten väntade alla ättlingarna; två barn med barnbarn och barnbarnsbarn. Under hela sitt liv hade Stig haft ett hjärta som klappade för norra Norrland. Som ung arbetade han nämligen som kronojägare i Lappland. Vi barn växte upp med att han egentligen skulle ha bott i Västerbotten.
Stig hade bredd i sina passioner. Det är fint att de idag lever kvar bland oss ättlingar på olika sätt; intresset för natur och friluftsliv, nyfikenheten på geografi och kartor, idrotten, och så språk, skrivande och läsning. Vi kommer föra hans arv vidare.
Nu har Stig gått i mål. Hans begravning kommer att ske den 1 oktober i Hedlundakyrkan, Umeå.