Vår och många andras vän Sture Forsberg har nu efter många äventyr till lands och sjöss seglat in i evigheten.
Han var yrkessjöman i 20 år ”på den tiden båtarna såg ut som båtar” som han brukade säga på senare år, och rundade Kap Horn tre gånger. Men det var på stora maskindrivna så det räknades inte, tyckte han.
På handelsflottans fartyg såg han stora delar av världen innan han förverkligade sin dröm att på egen hand ta en segeltur från Sverige till Västindien och tillbaka.
Han började med att bygga en stålbåt ”för det är bra med något som håller”. Den fick namnet Delilah och var en med dagens mått liten båt för sådana äventyr.
Sedan var det bara att ge sig iväg, med minimal reskassa och med kompass och sextant som enda navigationsutrustning. Radio för att få väderleksrapporter fanns ingen ombord, Sture menade att en sjöman måste ändå alltid vara beredd på dåligt väder. Och det man inte har ombord, kan dessutom inte gå sönder, påpekade gärna denne borne minimalist.
Sture hamnade på ön S:t Vincent och blev kvar som båtreparatör under palmerna tills han tyckte det kunde vara dags att segla hem igen.
Så blev det också, nästan. För när han började närma sig Irland kom han på andra tankar och lade om kursen söderut. Så kom det sig att Sture och Delilah istället hamnade på Mallorca där båtsnickeriet blev levebrödet för flera år framåt.
Så småningom sattes kursen på Sverige och Oxelösund där båtbyggeri så småningom ersattes med finsnickeri och fiolbyggen på ”Stureplan” som han kallade parkeringen utanför verkstaden i Bara.
Att stiga in där var en alltid upplevelse, man fick inte ha bråttom. Kaffet stod alltid på lut, och han var noga med att man skulle sitta ned och samtala en stund i fikarummet där hans handbyggda fioler hängde på rad.
Han berättade gärna om sin tid i den lilla berömda byn Cremona i Italien där är han fått lära sig fiolbyggandets ädla konst, liksom om åren då han seglade omkring och bodde i segelbåten Delilah.
Innan Sture till sist flyttade in i en helt vanlig lägenhet i ett helt vanligt hus, bodde han under många år i en husbåt som han byggt och sedan förtöjt i Oxelösunds fiskehamn. Där kunde det vankas stekt strömming med potatismos om man hade tur.
Nu har Sture kastat loss och är ute på sin sista seglats. Han var en av de allt färre karaktärer som gör sitt liv till ett verkligt äventyr, och vi är tacksamma att ha fått stifta hans bekantskap.