Susanne Fragoluis Andersson till minne

Min vän Susanne Fragoulis är mycket saknad av mig och många andra. Susanne var en mjuk trofast vän och en skapande konstnär, som inspirerade mig och många andra som deltog i hennes olika kurser.
Susanne var en mycket skicklig ödmjuk pedagog. Hon fick många elever på Tessinskolan att ägna sig åt konstnärligt skapande. Dörren till bildsalen stod oftast öppen och man kunde få gå in och få inspiration.
Susanne och jag träffades den sista tiden ofta i Alla Helgona kyrka där hon fick, som hon själv uttryckte det, skön ro i själen och hon uppskattade dessutom mycket sång och musik.
Hon kämpade in i det sista med sin svåra sjukdom och hon var ödmjuk inför vad som skulle ske och slutade inte att hoppas att allt skulle bli bättre.
Jag tänker på Susanne och hennes härliga färger i sin konst och deltar innerligt i sorgen med Susannes dotter Theodora, som har mist sin underbara mamma.