Vi är många katrineholmare och Nyköpingsbor som med stor sorg och saknad, nu vet att vännen och kamraten Axel ”Blomman” har lämnat oss.
Rallarsonen från Storgatan 16 i Katrineholm som med stolthet berättade om sin pappa och farfar, vilka bidrog till bygget av landets järnvägar. Han använde ofta resan med tågen i andra klass, under 50-talen, som en liknelse för resan i livet…
Många tak med anslutna plåtdelar i Katrineholm med omnejd, kan nämnas som tribut för Blomman som plåtslagare, vilket jag vid våra besök i hemstaden blev varse om.
Tågresan, javisst – under de senaste åren som vi åter funnit kamratskapet i Nyköping, återkommer han till då och då – inte minst i sociala medier där han flitigt åberopar och citerar sin egen livsresa som en resa i ”djupa dalar och höga berg”. Flera av oss känner till att Blomman hamnade i en svår och mörk period i ungdomen vilket han påtalade för många.
Dock med allvar och med glädje framhåller Blomman att han senare i livet hittar tillbaka till ett gott liv i och med att han fann en mening med Gud och Jesus i Lewi Pethrus Pingströrelse och senare aktiv i Hjortensbergskyrkan i Nyköping.
Ungdomstiden i Katrineholm var inte enbart mörk. Blomman var aktiv som friidrottare i Katrineholms AIK och som bandyspelare i Ericsbergs bandylag. Flera av oss norrkillar tillbringade många vinterkvällar under 50-talet på skridskobanan vid vattentornet i skenet av en lampa, där vi yngre grabbar fick nöjet att spela bandy med de större där Blomman ingick.
Under alla år som vuxen var Blomman trogen den gul-svarta KAIK-föreningen med kontakter till gamla kamrater och speciellt när de träffades i seniorföreningen.
Under hans livsresa inhämtade han folkbildande kunskaper som elev på folkhögskolorna; Mariannelund i Småland, Stensund i Trosa och i Nyköping.
Två dolda talanger som Blomman levde upp till under senare år, var som skådespelare och sångare. I teaterföreställningarna ”Hedebyborna”, ”Revisorn” och i samband med 100-årsjubileet av järnvägen till Vagnhärad 2013 ”Hundra år i eget spår” spelade han fyra olika roller bl.a. som Gustav V.
Som sångare och vokalist med underbar stämma, roade han publiken i det fina Norrgänget i Katrineholm med Nisse Sandströms grupp och i mitt eget swingband ”Havsbandet”. Jazzlåtar varvade med Blommans favoriter hämtade från svenska visarkivet.
Nyköpingborna delgavs denna glädje då och då.
Senaste åren med fysisk sviktande hälsa deltog han trots allt varje vecka i gym på Sunlight där han odlade vänskap med många vänner. Även många vandringar i skogar med filosofiska tankar om livets mening.
”Ett steg framåt och två steg tillbaka” skrev vår vän i ett av de sista inläggen på FB och vidare ”vänner är en skattefri förmögenhet…”
Det kännetecknar vår älskade vän Blomman som slutade med att citera Tomas Tranströmers dikt:
Mitt i skogen finns en glänta som bara kan hittas av den som gått vilse…
Så minns vi Axel ”Blomman” som ej var rädd att dela sina inre tankar!