Sven Brodéns gitarr tystnade för fem år sedan, då sjukdomen drabbade honom.
Musiken var hans stora passion i livet och hans musikengagemang gav oss andra så mycken glädje. Vi alla kan se honom framför oss, då han först i truppen med gitarren om halsen leder oss i stora födelseuppvaktningar med festligt skrivna sånger. Det var fest, sång och glädje runt Svenne, som vi alltid kallade honom. Tänk så många dråpliga sångtexter vi lärt oss av Svenne. Varje gång vi sjunger dem i festliga sammanhang så tänker vi på Svenne. Och det är mycken trivsamhet han lämnat efter sig, vitsar, roliga historier, upptåg mm. Så Svenne finns med oss och glädjer oss än idag, trots att han inte är i livet.
Svenne försökte verkligen att hålla ångan uppe under sin sjukdomstid. Glimten i ögat fanns kvar, vitsarna och hans roliga historier fanns kvar, men hans krafter sinade mer och mer. Visst är det underligt hur snabbt livet kan förändras. Vi är många som har Svenne att tacka för mycket och vi sörjer honom.
Själva lärde vi känna Svenne i början på 70-talet, då vi blev grannar på Fjärilsvägen. Goda grannar. Vi engagerade oss tillsammans för att höja taken på våra hus och alla grannarna fick vi med oss. Vi åt surströmming, vi seglade, vi var jultomtar i varandras familjer, vi sjöng tillsammans, vi hade ett kamratgäng som vi under 40 år med jämna mellanrum sportade, åt kvällsmat och diskuterade livligt tillsammans. Vår vänskap levde kvar långt efter det vi flyttade från Fjärilsvägen.
Vi vet att många saknar Svenne. Vi tänker särskilt på hustru Anette och på hans ungdomar. Samtidigt måste vi glädja oss över vår tid med Svenne. Det var roligt nästan jämt.