Anders Axnäs, var näst äldst i en syskonskara på fem och son till lektor Karl Axnäs och dennes maka Nina. Anders var född i Uppsala och därefter kort tid boende i Norrköping, där två av syskonen föddes. Uppväxt i Bromma avlades studentexamen vid Bromma läroverk 1955. Efter studier på Bergssektionen på KTH i Stockholm 1955–1961 anställdes Anders på laboratoriet vid Oxelösunds Jernverk i Oxelösund. Anders hade en briljant hjärna och var en matematisk begåvning. Han kom tidigt in på datateknik, vilket han nyttjade inom ståltillverkningen i utveckling av egna statistiska unika datamodeller. Efter Oxelösund arbetade Anders vid Datema för att sedan fortsätta i egna bolag, där han vidareutvecklade sina modeller för olika applikationer. Även andra svenska stålverk fick nyttja och ta del av hans kunskap. Andra med bättre insikt i Anders karriär får vittna härom. Jag koncentrerar mig på minnen av Anders som person och varande, under sin krafts dagar, en av min äldsta och allra bästa vänner.
Jag började på Begssektionen på KTH 1956. Vi var fyra kurskamrater, som då knöt ett livslångt vänskapsband. En femte kamrat, Anders, som gick årskursen över oss kom också snabbt in i vårt gäng. Jag var den sammanhållande och kallades ”Stammen”, de övriga fyra var ”grenarna”. Anders är nu den sista grenen som brast. ”Stammen” står därmed ensam kvar i livet. Under Teknistiden och strax därefter genomlevde vi en intensiv ”Sturm och Drang”-period, som varade i nästan tio år. Det finns många härliga minnen, som inte tål att sättas på pränt. Samtliga fem stadgade sig till ett familjeliv, även Anders litet motsträvigt. Med fruar och barn firades midsomrar, Valborg- och nyårsaftnar i Rosshyttan, Österbybruk, Ekolsund, Sala och på Axnäska släktgården i sörmländska Sannerby. Anders förvärvade fadershuset på Hallingsbacken i Ålsten (Bromma) där vi ofta träffades för flerdagars samvaro i en trivsam miljö.
När vi hade 25-årsjubileum, baserande på inträdesåret på KTH, var Anders med. Ingen på vår årskurs reagerade, då alla trodde att han tillhörde vår årskurs. Anders var ofta medelpunkten i sin omgivning, där han inlevelsefullt berättade, på ett roande sätt, olika historier med varierande sanningshalt. Jag påmindes om detta, då vi var på en födelsedagsfest i Oxelösund för snart tre år sedan. Anders hade placerats bredvid en dam, som han förde ett livligt samtal med. Man fick intrycket av att de känt varandra väl, trots att de inte setts på ca 50 år. Den som en gång träffat Anders glömde honom aldrig.
En historia tål att berättas som hände vid mitt bröllop 1965. I sin splitternya Volvo Amazon skjutsade min svärfar sin hustru, brudparet samt Anders mellan kyrkan och hembygdsgården där middagen intogs. Min svärfar frågade Anders om han kunde hämta flera gäster. Visst kunde han det, då pappan hade samma bilmärke. När Anders skulle starta bilen skorrade det till. Motorn gick så tyst att Anders, i tron att motorn var av, försökte starta den igen. Skamset hämtade Anders flera gäster och bad dem att hämta litet mat till honom, varvid han gömde sig i buskarna utanför. Jag fick gå ut och dra in honom till festen.
Anders Axnäs´ hjärna räckte tyvärr inte hela livet ut. Det är skrämmande att se hur den degenererades de sista åren av hans liv.
Anders sitter nu och drar sina historier vid samma bord som de övriga ”grenarna”. ”Stammen” saknar dem alla.
Vila i frid!