Hans tid som Länsstyrelsens chef och min tid som chefredaktör på Södermanlands nyheter sammanföll under åtta års tid. När jag var ny på tidningen kom han och besökte mig redan på min andra arbetsdag 1982 och önskade mig lycka till. Vi fick omedelbart god kontakt, inte minst för att Eskilstuna för oss bägge var en gemensam nämnare. Jag var född och uppvuxen där och han började sin yrkesbana som industriarbetare i staden, vilket gjorde att vi hade mycket att prata om, såväl om historia, som vi bägge hade ett stort intresse för, och om samhällsfrågor. Bengt var en klassisk arbetarpolitiker, sprungen ur enkla förhållanden men med ett gediget intellekt som fick honom att göra en framgångsrik politisk och ämbetsmannakarriär.
Jag har upplevt en rad landshövdingar såväl i Södermanland som i Skåne där jag numera bor, och håller Bengt Gustavsson som nummer ett. Han var inte bara en skicklig politiker, främst i försvarsfrågor, utan också folkligt tillgänglig utan att det var spelat. Under åren brukade han regelbundet titta upp på redaktionen för att byta några ord och komma med lite tips.
Bengt Gustavsson gav upphov till en av tidningens roligaste bilder. I ett evenemang i staden skulle landshövdingen åka luftballong. Tidningens polisreporter Allan "Garro" Olsson skulle göra honom sällskap i ballongkorgen. Upp gick det galant, men vid nedslaget välte korgen, med polisreporter Olsson underst och landshövdingen ovanpå. Ingen blev skadad men Olssons byxor slets sönder varför tidningen bekostade ett nytt par, ett lågt pris för en minnesvärd bild.
Bengt Gustavsson och jag var överens om mycket. Men i en fråga skilde vi oss åt. När det nya kulturhuset i Nyköping skulle byggas tyckte jag - och visade det sig - också de styrande att det skulle ligga i centrum. Landshövdingen ville placera det vid Folkets park, sökte mitt stöd och lanserade skämtsamt tanken på att låta uppföra en staty av gamle högerledaren Arvid Lindman framför kulturhuset, för att markera att det inte var ett S-projekt. Idag står Culturum på rätt plats i centrum och jag tror att Bengt Gustavsson som den kloke person han var med tiden insåg att det var det bästa beslutet.