Född i Stockholm 1962, tillbringade sedan sina första år i USA där hennes föräldrar arbetade och forskade. Hon drabbades där av allvarlig sjukdom men tillfrisknade efter behandling.
Väl åter i Sverige växte hon upp i Umeå och efter avslutande ekonomiskt gymnasium flyttade hon till Stockholm. Efter flera års arbete med städ- och vårdarbete på Stockholms sjukhem började hon studier på läkarlinjen vid Karolinska institutet. Under åren vid KI träffade hon sin man Lars och tillsammans flyttade de till Nyköping.
Efter AT och specialistutbildning fortsatt hon arbeta på VC Åsidan som distriktsläkare.
Under de första åren på det nya millenniet bildades en grupp av läkare och sjuksköterskor som tillsammans startade VC Stadsfjärden 2006. I denna grupp ingick Christina.
En stor sorg drabbade henne då maken Lars avled 2009.
Efter flera år av uppbyggnad av den nya verksamheten övergick vårdcentralen i Praktikertjänst regi. Christina var från starten medlem i styrelsen och fortsatte delta i arbetet in i det sista.
Dessa år innebar intensivt arbete som krävde mycket av oss alla och svetsade oss samman. Här spelade Christina med sina personliga egenskaper en viktig roll.
Vi uppskattade hennes noggrannhet, envishet och hennes genuina vilja att göra gott.
Hennes sätt präglades av ödmjukhet och omtanke om såväl arbetskamrater som patienter. Hon besatt en lågmäld humor som förgyllde såväl vardag som fest.
Hon var sedan barndomens sjukdom noga att vårda sin hälsa. Att då, under flera år, drabbas av besvärliga krämpor framstod som orättvist. Det sista årets svåra sjukdom blev den slutliga påfrestningen som inte ens hennes enastående kämpaglöd rådde på.
Att trots alla motgångar aldrig beklaga sitt öde och att utan bitterhet försöka se positivt på framtiden imponerade på oss alla.
In det sista sökte hon glädjen av att resa och uppleva saker, antingen tillsammans med sin sambo Tomas eller med sina väninnor.
Hennes bortgång lämnar ett stort tomrum, såväl som kollega och som vän.
Vi saknar hennes varma omtanke och klokhet. Vi kommer alltid att minnas hennes förmåga att se möjligheter i tillvaron även när livet är svårt.
I denna stund går våra tankar till hennes sambo Tomas.