Han var en synnerligen kunnig och aktad ladugårdsförman, under 36 år var han chef i ladugården på Skeppsta bruk utanför Björnlunda. Här röntes stora framgångar med både hög mjölkavkastning, bra juverhälsa, fin exteriör på korna och ett renhetstänk i ladugården som inte många slog. Bland annat var miljön för småkalvarna i särklass.
Hasse var en mycket omtyckt arbetsledare i lagårn på Skeppsta. Man var ett väloljat team. En för alla – alla för en. Här trivdes alla medarbetare och personalomsättningen var låg. Samarbetet även med årskamraten och gårdens rättare Håge Lundstedt fungerade mycket bra och var självgående och ägaren till gården gav dom stort mandat att sköta Skeppsta i egen regi!
Hasse var under alla år mycket engagerad i vårt kamratförbund Ladugårdsförmännens riksförbund, som sekreterare i en av Sörmlandsavdelningarna och till sista andetaget som revisor i den kvarvarande Sörmlandsavdelningen 2, vilket 2005 blev till en avdelning på grund av vikande kounderlag. Hasse var en av initiativtagarna att slå ihop tre avdelningar i Sörmland till en enda, så att vi fortsatt kunde bedriva denna värdefulla ideella verksamhet.
Att samla kollegor, ha trevligt, dansa, lyssna på branschens experter, fortbilda sig med bland annat studieresor, var en mycket brinnande låga för Hasse och hans kunskaper delade han så frikostigt med sig av, alltid med sitt så goda humör och humor. Om Hasse var med, vilket han nästan alltid var, blev det mycket diskussioner om det här med att sköta kor!
Att Hasse var en mycket duktig yrkesman bevisades med att han fick SMR:s (Svenska mejeriers riksförbund) guldmedalj för förstklassig mjölkkvalitet och fick hälsa på våran kung! Han erhöll även vårt förbunds stora diplom för god djurskötsel samt Ladugårdsförmännens riksförbunds förtjänstmärke för långt och innerligt arbete i vår lokalförening, då han även delade med sig av sina gedigna kunskaper i vårt Riksförbunds förbundsstyrelse.
Man kan verkligen säga att Hasses valspråk under hela sin bana inom koyrket löd: Man blir aldrig för gammal att lära sig! På slutet av den långa framgångsrika karriären genomgick han en kurs för att lära sig att seminera djuren på Skeppsta. En ädel och svår konst som inte alla klarar av! Men Hasse lyckades bra som egenseminör.
Kobesättningen på Skeppsta skingrades 2003, men Hasse övergick från mjölk- till köttdjursskötare under fem år framåt. Detta var inte riktigt lika roligt. Så, efter 40 år på gården, gick Hasse i pension 2008, vid 63 års ålder.
Han hade tidigt varit förutseende och köpt sig ett litet hus i närheten av Skeppsta. Där kunde han hugga ved, pyssla i sin fina trädgård då han var förunnad med riktigt gröna fingrar och ta långa skogspromenader med sin fina Västgötaspets Kickan. Då han saknade lite kolukt kunde han ta en tur ned till den välskötta kogården Blacksta.
Saknaden efter denna så omtänksamma kompis, vän och kollega kommer att bli mycket stor. Våra varma tankar går till Hasses söner tre, särbo, svägerskor, övrig släkt och gamla arbetskamrater.
Vila i frid Hasse!