Att heta Pettersson i Hummelvik är lika fint som att vara av gammal adelssläkt, skriver jag (undertecknad Håkan) i boken Strandhugg vid Sörmlandskusten. Nu har en av dessa adelsmän, Torsten Pettersson, eller rätt och slätt Torsten i Hummelvik, fiskare och jordbrukare, gått ur tiden.
Även om min familj lärde känna de flesta Petterssonarna (och -döttrarna) mer eller mindre under våra sammanlagt närmare 50 sommarveckor i SN-personalens sommarhem i Hummelvik var det främst Torsten och hans hustru Britt samt döttrarna Magdalena (som var i samma ålder som undertecknade Sofia och Johan) och Karin som kom att bli våra närmaste vänner i Hummelvik. Dotter Christina var då redan utflugen
De började med att prata i fiskehamnen. Pratet resulterade i att vi en dag blev uppbjudna på middag till Egilprång, där familjen bodde på den tiden. Det resulterade i att vi under vår årliga vecka antingen hade Pettersons som gäster i SN-stugan eller vi hos dem. Längre fram i själva Hummelvik då Torsten övertagit boningshus och jordbruk efter fadern Erland gått bort och senare i det nybyggda huset på Älvängen.
Men det var inte de enda tillfällena då vi sågs. Torsten och Britts hem var alltid välkomnande. Det räckte med att man tittade in för att säga hej då man hämtade tidningen eller på annat sätt hade vägarna förbi blev det kaffe med dopp vid köksbordet.
Det var alltid intressant att träffa Torsten, var sig det blev vid kaffebord, i fiskehamnen eller i rökeriet. Han hade alltid något att berätta, om havet, fisket, jordbruket och Hummelviks historia. Dit kom hans farfar Oscar och farmor Signe 1908 från Kvarsebo och därmed var grunden lagd till det som blev Sörmlands största fiskeläge.
Torsten var en mångsysslare som alltid var verksam med något. Han blev känd bland många människor då han sålde fisk, främst rökt, på torget i Nyköping och i Buskhyttan. Under en tid arbetade han i Oxelösunds hamn på sidan om fisket och jordbruket.
Tyvärr blev umgänget betydligt utglesat då respektive hustru, Ulla-Britt och Britt, gått bort. Senare kom också våra Hummelviksveckor inskränkas till ett veckoslut för familjens kräftskiva. Till detta kom pandemin som gjorde att vi inte kunde träffas.
Torsten och hans familj kom att berika våra sommarvistelser i Hummelvik. Det är något vi kommer att ha med oss resten av livet. Våra tankar går till hans närmaste främst de tre döttrarna.