Ulla Hertzell i Bränne, Jäder, har gått bort vid 96 års ålder efter ett långt och omväxlande liv. Hon lämnar efter sig sönerna Örjan, Staffan och Tomas. Äldste sonen Ove gick bort 1979 och maken Folke 2013.
Ulla var född och uppvuxen på gården Oxlöt i Jäder som nummer fem i en syskonskara på tolv. Uppväxten före och under andra världskriget präglades naturligtvis av ekonomiska begränsningar och nödvändigheten att alla familjemedlemmar deltog i gårdens arbete. Ulla fick tidigt ta stort ansvar för hushållet och ta hand om sina yngre syskon.
Under krigsåren började hon sällskapa med Folke från granngården Bränne. De gifte sig knappt två veckor efter krigets slut och som nygifta tog de över gården från Folkes far. De drev jordbruket i 15 år, fram till 1960 när stora översvämningar förstörde hela skörden och de valde att sälja gården. Familjen blev dock kvar i grannskapet och Folke började veckopendla till arbete i Stockholm, medan Ulla tog ansvar för hus och söner under veckorna.
Ulla stagnerade aldrig i sin utveckling. I femton år var hon lantbrukarhustru med allt vad det innebar av mångfacetterade ansvarsområden. Efter det var hon aldrig “yrkeskvinna” i traditionell mening, men få har bidragit till sin familjs ekonomi med så många olika sysslor som Ulla gjorde. Många Eskilstunabor blev bekanta med henne när hon assisterade i Örjans festvånings- och cateringverksamhet.
Ulla och hennes familj har öppnat sitt hem för många ungdomar från olika länder för att bo och studera i Sverige. När sedan hennes söner börjat arbeta och bo utomlands, fick Ulla de internationella kontakter hon saknat i sitt yngre liv. Ett av hennes största glädjeämnen var att resa och besöka sina barn runt om i världen.
Denna variation måste ha varit hemligheten bakom hur hon lyckades behålla sin ungdomlighet och energi fram till de senaste åren när ålderskrämpor gjorde henne mindre rörlig.
Ullas och Folkes största prioritet var oss söner. De var ytterst måna om att vi skulle få de chanser till utbildning och internationella erfarenheter som de själva aldrig fick. Samtidigt såg de också till att vi uppfostrades att uppskatta värdet av arbete och personligt ansvarstagande. De visade förtroende för oss, gav oss stöd i de val vi gjorde i livet och de fanns alltid tillhands med hjälp när vi behövde.
Vi kunde inte ha önskat oss en bättre mor än Ulla!