Jag träffade Uno första gången 1989 då han träffade min svärmor Rosa.
Dom träffades genom dansen som han älskade och dom var flitiga besökare på alla danser i närheten.
Men Uno och Rosa var mycket kulturella, tyckte mycket om att resa och reste runt i Sverige och även utomlands.
Men åren gick och kroppen sade stopp för dom båda så danserna minskade och senare avtog även resorna.
Jag upplevde det som de hade ett bra liv under dessa drygt 30 år som dom fick tillsammans.
När så hans livskamrat inte längre fanns med honom längre så brast Unos hjärta berättade han för mig.
Tack Uno för dessa år