Paret har hittat en ny stig i livet för att hitta balans och ta till vara på de små sakerna som är viktiga.
Det var en helt vanlig tisdagskväll, i början av mars 2014, hos familjen Stenström. Kristian skulle egentligen varit på jobbresa till Umeå. Eva, hans fru, skulle inte varit vid hans sida just den där kvällen. När paret satte sig i soffan hemma i Svärtinge för att se tv-serien "The Blacklist", visste de inte att deras gemensamma liv skulle förändras på ett ögonblick och för alltid.
– Det började med en snarkning. Det var en utandning och sedan andades han inte in igen. Man hörde direkt att något var fel. När jag vände mig mot honom hade läpparna redan hunnit bli blå och han var helt avdomnad.
– Mina första rädslor var såklart att han skulle dö men även att vår dotter Clara skulle vakna och se det som hände, säger Eva med en otroligt allvarlig blick.
Det var inte svårt att inse allvaret så jag började med hjärtlungräddning direkt, säger Eva Stenström.
– Samtidigt som jag hjälpte honom försökte jag nå min telefon. Jag ville inte släppa honom. Till slut fick jag tag på den men på grund av allt adrenalin så hade jag svårt att knappa in rätt nummer. När jag väl kom fram till SOS Alarm fick jag prata med en underbar kvinna som sa till mig att sätta telefonen på högtalare så jag kunde fortsätta hjälpa honom till ambulansen kommit på plats. Jag gjorde HLR i 18 minuter.
Kristian hade drabbats av ett hjärtstopp.
Kristian var nedsövd i ett, två dygn. Bilden är tagen dagen efter hjärtstoppet.
Redan innan vi slår oss ner runt köksbordet förklarar paret att det här kommer bli en lite annorlunda intervju. Även om Kristians intelligens är helt intakt så har han ibland svårt att hitta de rätta orden och formulera sig. Eva berättar att hon kommer att fylla i hans svar när det behövs.
– Vi är så tajta så vi har nog samma tankar och åsikter om det mesta, säger Eva.
Nu mår hans hjärta bra men syrebristen gav honom skador på hans hjärna vilket begränsar vardagen och allt måste planeras. Han klarar bara av att vara fokuserad korta stunder, han har svårt med spontan kommunikation, han glömmer lätt vad han ska göra och att då behöva bli påmind av familjen är en tuff omställning.
– Det låter ju klyschigt men jag är van vid att vara en högpresterande person som kan lösa det mesta själv, så det har varit tufft, säger Kristian.
Dottern Clara var ofta och besökte sin pappa på sjukhuset.
Under sjukhusetvistelsen levde familjen i en liten bubbla. Det var när de kom hem som förändringen visade sig på allvar.
– Kristian låg mest på soffan. Han förstod inte när han skulle duscha eller äta. Det var då jag insåg att han inte klarade sig själv och jag valde att vara hemma med honom några månader. Det var inget vården sa till mig att göra men insåg att det var något jag borde göra och jag tror inte att Kristian varit där han är idag om jag tagit ett annorlunda beslut.
Innan hjärtstoppet var Kristian en arbetsmyra, social, stresstålig, tidsoptimist. Hans engagemang i dottern Clara har varit stort och han missade inte en uppvisning, vare sig det var dans, simning eller kör.
Kristian och Eva Stenström ser ljust på framtiden även om den innebär ett hårt arbete.
De sju år som passerat har varit en bergochdalbana. Och är fortfarande. Successiva framsteg blandat med att vänja sig med livet efter ett hjärtstopp.
– Efteråt ville jag bara att allt skulle bli som vanligt igen. Det var svårt att inse att livet skulle bli annorlunda. Det är svårt att acceptera den förändringen även om jag såklart är glad att jag lever, berättar Kristian.
Av de 10 000 människor som drabbas av hjärtstopp är det uppskattningsvis bara 600 som överlever.
Något som ligger paret varmt om hjärtat är att öka förståelsen om de hjärnskador som många drabbas av efter plötsligt hjärtstopp. De menar att stöd för drabbade, anhöriga och forskning är avgörande för framtida genombrott.
– Det finns ingen förklaring varför det hände Kristian. Om forskningen går framåt så kanske vi kan få svar, eller så får vi det inte, men man kan hoppas, säger Eva.
"Vi kommer att ha kul och leva på vår nya stig i livet", säger Eva om familjens motto.
Paret har i stort sett bara lovord till den hjälp de fått av sjukhuspersonal, myndigheter och alla som varit involverade i Kristians hälsa och familjens välmående. Dock anser de att hans arbetsträning påbörjades alldeles för tidigt, redan efter sex månader, och den fick avbrytas när han inte var redo för det.
– Då bröt jag ihop totalt, min värld rasade, berättar Kristian.
– Både jag och Clara märkte ganska fort att det inte fungerade. Allt kom ikapp. Han blev sämre. Personlighetsförändrad och likgiltig. Vi fick börja om igen.
Samtidigt som Kristian bröt ihop så upplevde Eva en annan känsla.
– Äntligen, som jag hade väntat på de känslorna. I samma stund som jag tröstade honom så var det förlösande att han öppnade sig. Det låter kanske hemskt, men det var viktigt. I dag är det konstaterat att Kristian är arbetsför till 25 procent.
Ett år efter händelsen. Familjen böjd vi in de som funnits för dem mest under första året, chill och grill i två timmar. Några viktiga personer saknas dock.
Familjens liv är periodvis är extremt tufft så de har lärt sig att omvärdera vad som egentligen är viktigt för dem.
– Vi har verkligen lärt oss att ta till vara på de mindre sakerna i livet. En lördagslunch på stan kan vara något vi verkligen ser fram emot. Så som andra, och vi gjorde, tänker att det är något man bara gör, det kan vi längta till i flera dagar innan.
Parets enda krav för den här intervjun var att det inte skulle vara en "snyftartikel".
– Vi finner verkligen glädjen i det vi faktiskt kan göra, även om det är lite begränsat ibland. Vi har fortfarande ofta väldigt kul, säger Kristian.
Eva fyller på.
– Vi vill inte vara några offer. Vi har ett väldigt bra liv och kommer hitta ljusglimtar så ofta vi kan, det finns inget annat. Jag tänker ofta att vi gör nog mer än de flesta familjer, fast anpassat efter våra förutsättningar. Vi har roligt och tycker om vårat liv, det är jag säker på.
– Vi lever för stunden och vår framtid, det kommer vi att fortsätta med. Vi kommer att ha kul och leva på vår nya stig i livet, säger Eva och ler stort.
Kristian och Evas liv förändrades på ett ögonblick och för alltid.
Dagen efter intervjun har jag och Eva mejlkontakt inför fotograferingen.
Hon skrev så här:
"Tänkte bara så du får ett perspektiv nu när du vet hur kort tid han fokuserade och vi egentligen sågs. Kristian sov i princip hela eftermiddagen igår och på kvällen hade han svårt att få ihop vad han skulle göra och vilken ordning. Idag trött men jobbar på halvfart. Blir en lugn helg för honom."
Trots att jag träffat Kristian dagen innan och hört familjens berättelse så hade jag svårt att greppa hur starkt det påverkar honom. Det är en viktig lärdom. Vad man ser på ytan är ofta inte hela sanningen.