När Anna Bergendahl var liten hade hon två stora drömmar – att bli läkare och att hålla på med musik.
Musikkarriären inledde hon tidigt. Efter att blivit femma i Idol 2008 gav hon sig två år senare in i den kaotiska mellocirkusen. Ingen hade väl riktigt räknat med den unga tjejen i vit klänning, men Nyköpingstjejen Anna vann tv-tittarnas hjärtan och balladen "This is my life" blev Sveriges bidrag i Eurovision Song Contest 2010.
– Jag ser tillbaka på den där tiden med väldigt mycket värme och glädje, men samtidigt var det mycket stress och press. Jag gick fortfarande på gymnasiet och ville göra bra ifrån mig där, samtidigt som alla slet i mig. Jag mådde inte så bra av det.
Sju år senare är det nu dags att uppfylla den andra stora drömmen, den om att bli läkare. Anna går andra terminen på Läkarprogrammet i Örebro och ägnar just nu all tid åt mikrobiologi.
– Vi läser om allt som händer på cellnivå och det är extremt mycket detaljer. Jag är mer intresserad av människor och den lite större bilden, men vi kommer ju dit småningom. Det gäller bara att ta sig förbi den här fruktade andra terminen.
Drömmen är att bli narkosläkare eller akutläkare.
– Jag gillar snabba beslut och full fart så jag tror att det kan passa mig bra.
Men musiken tänker Anna inte släppa. Vid sidan av utbildningen skriver hon låtar till den kommande tredje plattan.
– Jag jobbar ihop med producenten och låtskrivaren Tobias Fröberg. Han är oerhört kreativ och vi har väldigt kul ihop. Nu har vi hållit på med nya plattan i tre år och släppt ett par singlar på Spotify under tiden.
Just nu försöker duon hitta ett sound till plattan.
– Jag har mina rötter i soul- och singer-songwritervärlden, men vill också att musiken ska kännas lite modern. Och framförallt vill jag ha enkla produktioner med ganska få instrument. Låtarna ska få ta plats och inte bara försvinna i en svulstig produktion.
Anna beskriver den kommande plattan som politisk. Hon är engagerad i svenska FN-förbundet, har skrivit om flickors rättigheter i världen och några av de nyskrivna låtarna är tydligt feministiska.
– Som vit kvinna i Sverige har man det relativt sett väldigt bra, men det finns ändå orättvisor. Jag tänker på sådant som att mina blivande manliga läkarkollegor kommer att tjäna mer än jag, bara för att de är män. När man engagerar sig i de här frågorna är det lätt att bli den där arga feministen, men jag jobbar mycket med att tillåta mig själv att faktiskt bli arg. Jag är en spontan människa och om något känns fel säger jag ifrån. Sen får det väl i värsta fall bli lite dålig stämning. Det är ändå bättre än att vara tyst.…
Blir du fortfarande igenkänd på stan?
– Folk kommer inte fram på tunnelbanan längre, men när jag har varit ute på sjukhus och praktiserat har det hänt att patienter känt igen mig. Då har jag ju också namnbricka på mig, så det blir lite lättare.
Skulle du kunna tänka sig att vara med i Melodifestivalen igen?
– Det är inte otänkbart. Jag har faktiskt fått låtar skickade till mig de senaste två åren, men jag har tackat nej. Jag vill tävla med en egen låt i så fall. Förra gången handlade Melodifestivalen mycket om att synas, men ska jag ge mig in i det en gång till vill jag göra det helt på mitt eget sätt.