– Det känns som att jag har varit instängd ett helt liv, säger Carl Löfvenborg som jobbar på den svenska ambassaden i Rom.
Det är och har varit en tuff tid i Italien. Men solen skiner i Rom och myndigheterna har börjat lätta på restriktionerna.
– Det är sol, shorts och T-shirt och termometern står på 21 grader, säger Carl.
Italien är ett av de värst drabbade landet i Europa när det gäller corona. Det är knappt 30 000 som avlidit och cirka 100 000 personer som bär på smittan.
Restriktioner har gjort att alla italienare mer eller mindre varit instängda i sina hem i cirka två månader. Polisen har krävt ett intyg om man skulle vistats längre än 250 meter ifrån hemmet.
– Det har varit jättemycket kontroller och har man betett sig fel har polisen utfärdat böter. Den lägsta boten låg på 300 euro, säger Carl Löfvenborg [red. anm. cirka 3 400 kronor].
För Carls del har allt fungerat ganska bra. Han har varit på kontoret ett par dagar i veckan och brukar ta cykeln dit. Han har ett särskilt certifikat som visar att han jobbar på ambassaden. Nu har man gradvis börjat öppna upp parkerna och man får besöka släktingar om man har mask, håller avstånd och är extra försiktig.
– Tidigare fick man bara röra sig runt hemmet. Gå ut med hunden eller barnen och handla i den närmsta affären. Men nu får man gå ut och springa även längre sträckor. Men det har nog varit värst för barnen som tvingats vara instängda och inte få träffa några kompisar. Det kommer bli lite lättare nu, säger han.
Carl tror ändå att Rom har klarat sig rätt bra.
– Jag känner personligen inte någon som blivit smittad.
Men Italien är oerhört beroende av sin turistnäring. 2017 var det tio miljoner turister i Rom och nu är det nästan tomt.
– Det kommer att få förödande konsekvenser för ekonomin. En tredjedel av restaurangerna kommer aldrig öppna igen och många har förlorat sina jobb, säger han.
Carl växte upp i Bryngelstorp i Nyköping men har bott i Rom sedan 2005. Han började jobba på svenska ambassaden 2010 som administrativ assistent. Men egentligen kom han till Italien år 2000 för att gå en språkkurs. Sedan flyttade han hem några år innan han flyttade tillbaka. Han har två grabbar, David tio år och Loris nio år.
– Jag vet inte hur det blir med hemresan i sommar men killarna har frågat om de kommer kunna hälsa på farfar i Nyköping, säger han.