När flyktingboendet i Emtnäs skulle öppna i Marsvikens gamla konferensanläggning för två år sedan var det flera medlemmar i Hjortensbergskyrkans församling i Nyköping som kände att de ville göra något för sina medmänniskor.
Kristin Björndahl tog det första steget och fick med sig flera personer som ville hjälpa till i flyktingmottagandet. Det var snart jul, och kyrkan bjöd in alla på flyktingboendet till en stor julfest, tillsammans med de övriga medlemmarna i kyrkan. Femtio personer från fjärran länder kom till festen och eftersom intresset var så stort bestämde sig Kristin och de andra för att fortsätta med fler möten.
Egentligen sköter hon kostnadskalkylerna på ett byggföretag, men i grunden är hon utbildad sociolog och har pluggat Mellanösternstudier.
– Jag har ett stort intresse och hjärta för solidaritetsfrågor och har rest i Mellanöstern, säger Kristin, som tillsammans med den pensionerade sjuksköterskan Gun Löwendahl är två av nyckelpersonerna för Hjortensbergskyrkans arbete med flyktingar på Emtnäs.
Efter den lyckade julfesten började församlingsmedlemmarna ordna bilskjuts mellan Emtnäs och kyrkan på söndagarna. Kyrkkaffet efter gudstjänsterna blev en värdefull tid för samtal och kontakt. Sedan dess har aktiviteterna vuxit. Nu tolkas gudstjänsterna till engelska. I somras ordnade de en stor sommarfest med hundra personer från Sverige, Eritrea, Afghanistan och Syrien. Och varannan tisdag ses några kyrkomedlemmar med en grupp kvinnor och barn på boendet, för att fika och umgås.
– Vi har med oss hembakat och frukt, berättar Gun, och räknar upp allt det som hon och de andra volontärerna försöker stötta med. Hur fungerar mödravården, och skolan? Vart finns vårdcentralen? Hur gör man med alla papper och kallelser som är svåra att förstå?
Det leder till starka möten och det har blivit många personliga relationer med de boende på Emtnäs. Flera familjer har fått hjälp att hitta bostad och några fortsätter att hålla kontakten även efter att de har flyttat ut från Emtnäs. Möblerna handlar de på secondhandbutiken Öppen hand och kläder skänks av Röda korset.
De frivilliga hjälper också till med kontakten med Migrationsverket.
– Det är oerhört mycket de gått igenom på väg hit. Man blir indragen i familjetragedier. Det är splittrade familjer. De genomgår ett trauma på vägen, säger Kristin.
– De flesta ser det här på nyheterna. Vi träffar dem.
Hon hoppas att allt det engagemang som pågår just nu inte är tillfälligt. Hjortensbergskyrkan kommer att fortsätta samarbetet med de boende på Emtnäs och vill utveckla aktiviteterna ännu mer.
– Det som behövs mest är vår tid, säger Gun.
– Det är långa dagar där ute innan de har fått uppehållstillstånd. De vill inget hellre än att jobba och träffa människor, men det är en lång väntan som präglar tillvaron. Men vi har roligt när vi träffas. Vi skrattar mycket, det är inte bara elände!