När Ursula Thieme, 62, var sju år dog hennes mamma i cancer. Ett halvår senare tog hennes pappa livet av sig. De fem syskonen splittrades och Ursula växte upp i en fosterfamilj. Saknaden efter föräldrarna var stor för den lilla flickan, och satte även spår i det vuxna livet.
– Jag är en skörstark kvinna och i perioder har jag befunnit mig i ett stort mörker, men jag har alltid valt livet.
– Jag tror på människan och hennes inneboende kraft, men alla behöver känna tillhörighet.
För femton år sedan kom hon i kontakt med Spes, Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd, och har jobbat som stöd och kontaktperson till andra i samma situation sedan dess. Förbundet grundades av en mamma som förlorade sin dotter.
– Föreningen kan vara en överlevnadsfaktor för dem som drabbats, säger Ursula, som i samband med en flytt till Norrköping nu lämnar över rollen som ordförande för Spes Sörmland efter fem år på posten.
Ingela Ljung, 35, blir föreningens nya ansikte utåt. Förra året förlorade hon sin svärfar som begick självmord. Men hon har sett självmord och självmordstankar många gånger förr. Som social företagare har hon jobbat med ungdomar i många år och arbetar för att ge dem trygghet.
Tillsammans med Ursula har hon varit med och arrangerat temadagar om självmord på världsdagen för suicidprevention de senaste fyra åren. Där har anhöriga och närstående deltagit tillsammans med räddningstjänst, kuratorer och Skattemyndigheten, som bland annat får utbildning i hur personalen bäst bemöter personer som hamnar i kris.
– Ekonomisk utsatthet kan vara en orsak till att människor i total förtvivlan tar sitt liv. Därför är korsbefruktningen mellan alla olika världar så viktigt, säger Ursula.
Av alla som tog sitt liv 2014 var mer än två tredjedelar män, enligt statistik från föreningen Mind och Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Samma år registrerades över 8000 självmordsförsök. Majoriteten var kvinnor. Över 2000 av självmordsförsöken gjordes av ungdomar mellan 15-24 år. Mer än 170 av dem dog.
Det är ungdomarna som Ingela brinner för allra mest.
– När tre unga pojkar tog sitt liv under kort tid bestämde jag mig för att lägga hela min själ i Spes. Inte en unge till! Det går inte att förstå att det får gå så här långt, säger Ingela.
På Spes tycker man att det är konstigt att inte mer görs från Landstingets sida för att ta del av de behov och utnyttja den kunskap som finns hos anhöriga och närstående till personer som har tagit sitt liv. Ursula och Ingela jämför självmordsstatistiken med dödsfall i trafiken. Där har regeringen satt upp en nollvision och dödsfallen har gått ned till ungefär 300 personer per år, men det finns inte samma budget för suicidprevention.
– Man kan säga att samhället inte gör tillräckligt, men samtidigt finns det ett engagemang och ungdomarna har börjat prata mer öppet om psykisk hälsa. I många familjer är det tabu att prata om självmord, säger Ingela.
Många är det som har "sofflandat" i den röda soffan i Ursulas ateljé genom åren. Med en kopp varmt te har det pratats, gråtits och delats med sig av minnen. Här kan man träffa människor som vet hur det är och som förstår den skuld, ilska, förtvivlan och sorg man som närstående kan känna.
– Att ta sitt liv är inte ett val, det är yttersta förtvivlan. Men för oss som blir kvar är det är ett trauma som vi bär med oss hela livet. Vi i Spes skapar närhet och sammanhang. Vi delar det här och visar att det går att överleva, säger Ursula.
– Spes är latin och betyder hopp. Det går att hitta hopp och vägar att ta sig ut. Kan jag göra något för att rädda ett människoliv vill jag göra det. Det är så lite som behövs för att ge varandra hopp. Alla kan vi rädda liv.