För tio år sedan satte han sig på en buss från flyktingförläggningen i Gävle, med destination Kiruna. Det var mitt i vintern och han flyttade in i en trång lägenhet tillsammans med fyra andra flyktingar.
– Jag kom från 30 plusgrader och hamnade i minus 30. Jag minns hur jag undrade hur man kan leva så här, det är så tyst, mörkt och kallt, säger Awes Osman, lärare på Nyköpings folkhögskola.
Han växte upp i Somalias huvudstad Mogadishu, en tvåmiljonersstad på Afrikas östkust. Senare flyttade han till Indien för att studera på universitet.
– Det var där jag fick ett mångkulturellt intresse. Jag läste mycket om Gandhi och olika filosofier som har revolutionerat och förändrat samhället.
Efter studierna arbetade han en tid i Dubai, innan han återvände till Somalia, där han ville skapa en rörelse för att uppmuntra fred och demokrati. Men centralregeringen hade kollapsat och det blev inbördeskrig. Awes fick problem och flydde till Etiopien.
– Sedan hamnade jag i Sverige. Jag säger hamnade, för jag visste ingenting om Sverige, bara att det var ett kallt land.
Mötet med den lappländska gruvstaden blev en total chock. I väntan på uppehållstillstånd fick han varken plugga eller jobba. Men med sig hade han ett bokmanus från tiden i Indien och Dubai, som han hade skrivit på under sina resor. Varje morgon gick han på de mörka snöklädda gatorna till biblioteket för att skriva. När han gick hem på eftermiddagen hade solen redan gått ned.
– Det var jättesvårt för mig att leva i konstant mörker.
En kompis i Uddevalla bjöd dit honom och livet ljusnade något. Han fick uppehållstillstånd, flyttade vidare till Västerås och fick äntligen sin roman utgiven på ett svenskt förlag.
Ganska snart fick han jobb som samhällsvägledare för nyanlända i Hallstahammar, och försökte prata svenska så mycket han bara kunde med kollegorna i fikarummet. I dag jobbar han på Nyköpings folkhögskola där han undervisar nyanlända i samhällskunskap, SFI, datakunskap och matematik.
– Det var när jag fick arbete jag började förstå, inte bara språket utan också samhället. Svenskarna är tysta, man måste knacka för att hitta information. Därför uppmuntrar jag mina elever att snabbt hitta jobb och svenska kompisar.
Men integrationsarbetet slutar inte där. I ett år har han hållit integrationskurser för anställda och handläggare på kommunen.
– Nyanlända måste anpassa sig till det svenska samhället, lära sig språket och skaffa sig jobb, Men processen går bättre om svenskarna också har bra kunskap om andra kulturer, då kan myndigheterna ge bättre stöd.
– Jag berättar om skillnader mellan våra samhällen och sätt att leva. Om traditioner, religion, språk, kultur och geografi. Kursdeltagarna får ställa vilken fråga som helst som de undrar över.
Under hösten kommer han också arrangera möten för att olika nationaliteter och religioner ska kunna träffas.
– Jag vill se förändring i samhället. Vi pratar om att integrationen har misslyckats. Sverige har satsat mycket men resultatet blir inte så bra som det skulle kunna vara.
– Jag vill skapa förståelse. Hatet från rasister kommer från en process. Vi kan bryta hatet och rädslan genom diskussioner och samtal. Vi kan alla samexistera på den här jorden, det är min dröm.