Det signifikanta ljudet av en kaffebryggare som arbetar blir hörbart när vi stiger in hos Mats Denninger (C) i Tystberga. Kort därpå öppnas en dörr till ett litet ölbryggeri.
– Vi har bryggt i 25 år nu. Numera är det endast familjen som brygger, men förr hade vi en bryggarförening här ute, säger Mats Denninger och visar en pärm med ölrecept från de åren. 226 stycken.
Mats Denninger föddes i Flen och vid fyra års ålder flyttade familjen till Tystberga, där han nu fortfarande bor med frun Annika och katten Hugo. Efter realexamen och militärtjänst drevs jordbruket på gården ihop med fadern i drygt 15 år. Mats Denninger blev tidigt politiskt engagerad, med ett stort intresse för jordbruket och landsbygden.
– Det handlade nog om något sorts samhällsintresse och en förändringsvilja, även fast jag kanske inte visste eller förstod det då. Under den tiden var kärnkraftsdebatten en våldsam politisk process och präglade debatten i många år. Ska man plocka ut någon fråga tidigt ur mitt politiska liv, så var det nog den.
När Mats Denninger var 23 år gammal, år 1976, valdes han in som ledamot i Södermanlands läns landsting. I början av 80-talet blev han rekryterad till Lantbrukarnas riksförbund, LRF, och började pendla till Stockholm.
– Jag jobbade med medlemsorganisationsfrågor samtidigt som vi drev jordbruket här, min far och jag. Parallellt med det satt jag i landstinget och min fru och jag gifte oss och skaffade barn. Det var mycket på spisen och jag var nog ganska nära väggen då, säger Mats Denninger.
I slutet på 80-talet flyttade familjen utomlands, närmare bestämt till Nairobi i Kenya, då Mats Denninger blev tillfrågad om att tillträda som senior rådgivare och vice VD vid Kenya National Farmers Union.
Några år senare hörde Karl Erik Olsson av sig, den dåvarande jordbruksministern.
– Han ville att jag skulle bli statssekreterare, vilket var en halsbrytande fråga att ta itu med. Jag kände att det var ett stort steg och mäktigt att tugga i sig. Det var en väldigt spännande erfarenhet, säger Mats Denninger.
Åren efter bestod av ytterligare en flytt till Nairobi, då Mats Denninger under en period var chef för Sidas regionala markvårdsprogram i södra och östra Afrika. Han har även varit regeringens högnivårepresentant för miljöteknikexport till Asien och styrelseordförande i Aktiebolaget trav och galopp, ATG. Listan på uppdrag är lång.
– Precis när jag skulle trappa ned och ägna lite mer tid åt gården hamnade jag, till min egen stora förvåning, som vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Nyköping. Jag har ju faktiskt inte varit särskilt aktiv i partisammanhang i Nyköping, men jag tänkte att man kanske skulle prova det.
Det tillträdet blev en start på en kommunpolitisk resa. Tidigare i höstas blev Mats Denninger ordförande i barn- och ungdomsnämnden.
– Skolan berör de allra flesta familjer i kommunen, vilket innebär att det finns många som har synpunkter och det är helt naturligt. Det ska skötas ett politiskt hantverk runt det här, det kommer inte sköta sig självt.
Arbetet som ordförande kan komma att innebära en del utmaningar, menar Mats Denninger.
– Det här är en ny erfarenhet för mig och jag vet ju inte vad det kommer innebära. Men jag känner mig inte panikslagen inför det, men naturligtvis är det spännande. Det kommer säkert komma situationer där det blir tufft, det inser jag ju. Det här kan innehålla frostnätter och det får man vara mentalt beredd på.
Mats Denninger berättar att han ägnar fritiden åt en rad aktiviteter, bland annat regelbundet bastande.
– Sedan drygt 25 år tillbaka är vi ett gäng som träffas varje helg, badar bastu och löser många världsproblem. Det brukar jag inte vilja missa. Det gänget får väl vara min referensgrupp nu när det dyker upp knepiga frågor.
Som person har Mats Denninger nära till skratt och han beskriver sig själv som en glad individ. Han berättar om en egenskap som för en del är okänd. Fram tills nu.
– Jag har spelat mycket gitarr och sjungit visor tidigare. Numera framträder jag inte offentligt, men det var en period för länge sedan när jag åkte runt och spelade på äldreboenden.
Mats Denninger berättar att han spelar gitarr alldeles för sällan nu för tiden. Men en annan del som präglat en stor del av hans liv, resandet, är ingenting han saknar.
– Det är lagom att ta en tur till stadshuset i Nyköping då och då.