– Jag tror inte att fler kommer tro på Gud för att det har varit stort fokus på döden men jag hoppas att fler uppskattar livet och kontakterna efter pandemin, säger Gerd Jansson värdinna i församlingshemmet, Alla Helgona kyrka.
Portarna är massiva och ekot från kyrksalsresonansen möter direkt, när dörren gått upp.
Vid en bänkrad står Gerd Jansson och samtalar med en besökare som sörjer sin nyligen bortgångna man. Den sörjande kvinnan vill att tidningen ska skriva hur viktigt det är att kyrkan håller öppet, men undanber att få sitt namn tryckt i artikeln. Sedan lämnar hon kyrkan och inga fler besökare syns till.
– Det är många stammisar som kommer men på julafton var det många nya ansikten, säger Gerd Jansson.
Hon slår sig ner vid ett bord och berättar om en hektisk men trevlig julafton när personer skulle slussas igenom kyrkan. Julfirare gick dit för att tända ljus och för att undvika möten fick de som gått in sedan gå ut bakvägen, innan nästa grupp togs in.
Porten ljuder och ett nytt välkänt ansikte för Gerd dyker upp. Det är en besökare som är där för en kopp kaffe – med socker i. De byter några ord innan han försvinner ut.
– Det är många som har varit väldigt rädda men rädslan försvinner allt när vaccinet nu kommer, säger Gerd Jansson.
Hon syftar på äldre som knappt vågat ta promenader utomhus och farit illa. Hon tror att flera, som innan pandemin var på kyrkkaffe, befinner sig i den situationen.
Hon vill ringa till dem, men när dataskyddslagstiftningen trädde i kraft försvann telefonnummer och det har varit ett gissel.
– Jag minns kanske ett förnamn men det är svårt att hitta någon på det, säger hon.
En tredje stammis glider in i rullstol, och vill låna telefonen för att väcka sin förmodat sovande tjej.
– Jag är i kyrkan kan du komma hit? säger han utan att specificera vilken kyrka det rör sig om. Det är underförstått.
Gerd måste förmana lite om avståndet, när mannen kommer lite väl nära en annan besökare.
Hon önskar att fler människor tar med sig det enkla sättet att umgås, när pandemin klingat av. Det som många upplevt under korvgrillningar med släkt och vänner istället för trerättersmiddagar.
– Att vi ramlar in hos varandra och konstaterar att det finns lite knäckebröd, marmelad och en ostkant. Så sitter man i köket, pratar och har jättetrevligt.
Lite på samma sätt som besökarna till kyrkan ramlar in.