Så gott som hela släkten var med när födelsedagen skulle firas. Yngst på kalaset var ett och ett halvt år, den äldsta var Götes dotters mans mamma, 95 år.
– Man får många ättlingar när man är så här gammal. Det hade varit fem generationer om alla hade varit där, men nu var vi bara fyra generationer.
Med nästan ett sekels minnen finns det mycket att berätta om. Historien börjar en januarivinter 1926 när Göte Broman kom till världen. Han växte upp på Stora Stockbäcken utanför Nyköping, där pappan var bonde. Efter sex år i folkskola blev han som trettonåring springpojke åt en bagare på Östra storgatan. Man gick den långa vägen på den tiden, från springpojke till lärpojke till bagare och Göte avancerade i rask takt.
– Det var mitt under krigsåren och många ryckte ut i lumpen, så jag fick snabbt lära mig allt, både på konditorisidan och på bagerisidan.
Året var 1943 när han var fullärd bagare, en speciell tid att arbeta i.
– Det gick inte att göra så mycket godsaker, det var ju ransoneringstid. Men allt fanns, det gjorde det. Vi gjorde limpor, vetebröd, bakelser och småbröd.
Vid sidan om bakandet sportade han en hel del under tonåren, så pass att han tävlade i både friidrott, orientering och skidåkning.
– Jag idrottade väldigt mycket, men under en kort tid. Bageriet gick inte ihop med idrotten. Jag kunde tävla i Södertälje och Eskilstuna till elva på kvällen och skulle upp och baka igen klockan fyra. Idrott var inte så stort på den tiden och man tjänade inte några pengar på det, som man gör i dag.
I stället satsade han på bakandet, gifte sig och fick barn. Efter tjugo år på bageriet fortsatte han till det kooperativa bageriet i tretton år. Men så en dag vändes livet upp och ned. Han fru dog och han stod plötsligt ensam med den yngsta sonen, som då bara var fem år gammal. Det blev omöjligt för Göte att fortsätta med bagarens tidiga morgnar.
– Det var en svår tid, säger Göte.
Livet tog en ny vändning och Göte bytte yrke och flyttade till Botkyrka 1972 för att jobba med fastigheter.
På bostadsföretaget hade han nytta av sina kunskaper som verkmästare på bageriet, när han blev arbetsledare för 25 personer som ansvarade för 15 000 lägenheter. Vid sidan om bakandet i Nyköping hade han dessutom varit förvaltare och kassör i ett antal bostadsrätter och var sekreterare och fackföreningsordförande för Livsmedelsarbetareförbundet i södra Sörmland på 50-talet. Erfarenheter som kom till användning i det nya jobbet.
Trots många år som bagare var det aldrig något han saknade.
– Det var ett himla hårt jobb, det var ett tungt jobb rent kroppsligt.
I stället öppnade en ny värld upp sig.
– Jag var med om de allra första datorerna. Det var ett elände med de där stora bumlingarna, men det var också en väldig nytta.
Den tekniska utvecklingen under det senaste seklet är en av de mest omvälvande upplevelserna för den nyblivna 90-åringen.
– Man har varit med om allt möjligt, från att det inte fanns någon elektricitet till i dag. Jag hade ingen elbelysning eller rinnande vatten hemma förrän jag gifte mig 1949. Sedan har jag varit med om det mesta, det ena efter det andra.
I Botkyrka träffade han ganska snart sin älskade Aira, och de gifte sig på 80-talet. För ungefär femton år sedan flyttade de till lägenhet i Flen. I den bor han än i dag och både lagar mat och städar själv, men Aira har flyttat in på ett hem snett över gatan.
– Jag kan gå dit på fem minuter, så jag är där två gånger om dagen.
Att de till sist hamnade i Flen berodde på sommarstugan utanför Malmköping där de tillbringat många fina stunder tillsammans.
När man har upplevt 90 års innovationer är man van vid att ta sig an nymodigheter. På födelsedagen fick han en läsplatta av den yngre generationen.
– Jag har förstått att det ska finnas mycket roligt där i.