Som tidigare har meddelats avled Gunnar Sergel den 26 augusti 2019. Han var född den 16 september 1943 och skulle fyllt 76 år inom ett par veckor.
Han var son till översten på I5, Karl Sergel och hans hustru Maj. Han hade en äldre syster, Margareta, som är född 1941 och familjen var i rakt nedstigande led släkt med bildhuggaren Johan Tobias Sergel.
Gunnar tog studenten vid Sigtuna Humanistiska Läroverk för att sedan efter akademiska studier och utbildning till reservofficer bli säljare och försäljningschef på IBM. Därefter var han vd på Lindvalls Kaffe i Uppsala, affärsområdeschef på DAFA data, med i uppstarten av Transpac, France Telelcoms Sverigesatsning som blev Global One där han var försäljningschef och sedemera vd. Allt detta innan han gick i pension.
Han gifte sig med Margareta (Maggie) år 1965 och fick barnen Charlotte (Lotta) 1970 och Peter 1971. Dessa bidrog till familjen med fyra barnbarn. Gradvis och till slut på heltid bosatte sig Gunnar och Maggie på familjens sommarställe Källviksudde, som styckats av från skärgårdsfastigheten Källvik söder om Trosa. Det var Gunnars morföräldrar, Hjalmar och Ella Odquist, som 1933 lyckades köpa udden från den legendariska fiskaren och lantbrukaren Emil Petterson. De kom att bli traktens första sommargäster och senare blev det familjen Sergels älskade sommarställe. En liten ö, Askholmen, ingick i köpet och till den byggde majoren Hjalmar omedelbart en bro.
Så småningom förvärvade Gunnar och Maggie ytterligare mark och de blev största ägare till stamfastigheten. Från det ögonblicket tog Gunnar ansvar för det som hände på Källvik. Han satte sig in i alla praktiska och juridiska detaljer. Gunnar kom att bli som en institution på Källvik och i trakten. Man vande sig vid att kontakta honom när man hade problem. Till Gunnars stora sorg avled hans livskamrat Maggie 2014. Han själv har under de senaste 20 åren haft ett otal allvarliga sjukdomar. Hans anhöriga och närmaste vänner var mycket bekymrade, men inte Gunnar. Han spelade golf, körde grävmaskin, var med på alla kalas. Han hade alltid tid att besöka och ta hand om äldre och andra som behövde stöd.
Åren gick och vi som kände honom vande oss vid att inga sjukdomar biter på Gunnar Sergel och hans humör. I det fallet var han ett medicinskt unikum.
Nu när han är borta kommer vi alla att få vänja oss vid att det inte blir lika roligt och tryggt i trakten längre.