"Lite i taget började saker i samhället förfalla, och plötsligt var allt väldigt illa", berättar Rosix.
– Eftersom Venezuela är en diktatur, brände de resurserna för tidningarna som förmedlade andra åsikter än statens. Först förstörde de själva tryckerierna, och sedan fick bara tidningar som staten gillade importera papper, berättar Rosix.
Nicolás Maduro är Venezuelas president sedan 2013. Enligt Freedom House, en organisation som mäter staters frihet, har det styrande partiet begränsat oppositionen hårdare och tagit mer kontroll över den offentliga sektorn de senaste åren.
Rosix började skriva för den venezuelanska oppositionella tidningen Correo del Caroni 2004, även kallad El Correo. Men allt eftersom diktaturen blev strängare, fick tidningen fler sanktioner och Rosix bestämde sig till slut för att lämna landet.
– Jag började skriva om det venezuelanska samhället, fast på ett annorlunda sätt. När trafikljusen i flera städer slutade fungera skrev jag inte om hur många bilar som krockade. Istället satte jag mig själv framför ratten och skrev om upplevelsen av att köra i trafiken. Jag försökte vara rolig. Folk blir uttråkade av massa siffror och statistik. Visst är det bra med sådant också, men det blev istället ett perspektiv ifrån hur man hanterar situationen. Även om det var en lokal händelse, var det ett symptom på att hela landet var sjukt.
2016 var ett hemskt år för tidningen. Det gick inte att få tag på papper, så tidningen behövde bli digital.
– Då bevakade vi maffian som begick mord i staden. Men det gillade inte staten så förföljelsen av tidningen och ägaren blev värre.
Ägaren, David Natera, blev utsatt för ekonomiska och juridiska sanktioner, som all oppositionell media. Men Rosix fortsatte att skriva om politik, både i landet och utanför.
– Jag började även att skriva om hur man hanterar med den mardrömmen vi levde i. Lite i taget började samhället förfalla, och plötsligt var allt väldigt illa.
Fler oppositionella tidningar blev köpta eller tagna av staten, men El Correo fortsatte. De blev kontaktade av Washington Post, BBC och New York Times för information om maffian och annat som hände i landet. Efter detta fick David Natera inte längre lämna landet.
– Chefredaktören blev fängslad 2017, tror jag. En fotograf försvann. Jag vet inte vad som hände med honom. Oktober 2020 bröt polisen sig in i både Davids hus och tidningens lokaler och förstörde saker. De försökte hitta något de kunde "sätta dit" oss för, men de hittade inget sådant.
Nu, 2022, finns de oppositionella tidningarna endast digitalt. Staten försöker även sanktionera dessa. El Correo är en av de få oberoende tidningar som finns kvar i Venezuela.
– Jag har sett att det är färre besökare på tidningens hemsida, och hört att vissa inte kommer in på sidan. Mina kollegor säger att staten övervakar ip-adresserna. Men David erkänner inte det, han är för stolt. Jag saknar honom verkligen. Jag är väldigt tacksam för att David accepterade mina texter och mitt skrivande som det var.
"Det finns inget mer underhållande för mig än att skriva."
I mars 2019 tog sig Rosix och hennes son till Sverige. De blev placerade i ett flyktingläger i Boden, där de bodde drygt två år. När de sedan fått uppehållstillstånd flyttade de till Nyköping – och Rosix fortsätter skriva för El Correo. Utöver det så studerar hon svenska och söker jobb. Dessutom går hon ofta till ett språkkafé som Svenska kyrkan anordnar.
– Jag gillar små städer, men skulle vilja besöka Stockholm också. Vi har inte varit där sedan vi kom till Sverige.
Hur lyckades du fly landet?
– Jag var inte en viktig person då. Det är ägaren av tidningen som är måltavlan för staten. De har inte kapaciteten att förfölja alla på samma gång.
Rosix lyssnar på olika internationella nyhetsprogram varje dag för att rapportera om vad som händer i världen till tidningen.
– Alla är väldigt oroliga över att Putin ska vinna kriget, då är det över för oss. Det som bekymrar mig mest är att vi inte vet exakt vad han är ute efter. Putin har varit involverad i Venezuelas politik i många år. Han har varit en viktig aktör i att Maduro har behållit makten så länge. Det är därför vi har över fem miljoner flyktingar.
Trots allt består Rosix passion för skrivandet.
– När vi bodde i Boden skrev jag en roman som jag vill publicera. Det finns inget mer underhållande för mig än att skriva.