– Först trygghet, sedan rehabilitering och slutligen att bli oberoende, säger Nataliia Skarnetska.
Hon är ursprungligen från Donbassregionen i östra Ukraina. Nu sitter hon i soffa i en av paviljongerna till Nyköpings högstadium som tillhör Nykomsten, där flyktingbarn påbörjar sin svenska skolresa. Hennes son är diagnostiserad med autism och har lektion.
När striderna bröt ut i Donbass 2014, i samband med annekteringen av Krim, var skyddsrum en del av vardagen. Hon flydde därför med sin femåriga son till Kiev.
– Jag saknade mitt hem i Donbass hela tiden och ringde min man varje dag, säger hon.
Han dog i kriget året efter och även hennes kusin dödades.
Ett annat liv tog form.
Det utvecklades efter förutsättningarna bra, speciellt för hennes son eftersom huvudstaden erbjöd ett mycket större utbud av aktiviteter. Främst inom sport, så som ridning, men även lektioner i matlagning och besök på museum. Natalia började trivas med sitt nya jobb, sina nya vänner och sin egen lägenhet.
Sedan startade Putin kriget i gryningen den 24 februari och snart föll granaterna över Kiev.
– Jag kände direkt igen ljudet av bomberna från kriget i Donbass, säger hon.
Deras flerfamiljshuset saknade skyddsrum. När flyglarmet ljöd hade Nataliia, hennes mamma och sonen tio minuter på sig att sätta sig i säkerhet i källaren till en skola. Det var en svår situation eftersom varken mamman eller sonen var snabba att komma iväg. Nätterna spenderades i skyddsrum.
– I skyddsrummet kunde min son sedan sitta och gunga med händerna över ansiktet i timmar och upprepa att han ville hem.
Det blev snabbt en ohållbar situation och de försökte fly. Bara att hitta en lösning för att ta sig till tåget i den egna staden tog flera dagar då alla broar inte var enkelt passerbara.
Volontärer hjälpte dem och en krävande resa tog dem via Lviv, till Warszawa, upp till Riga för att till sist hamna hos en familj i Nyköping.
Då fick Nataliias mamma en hjärtinfarkt och har nu vårdbehov.
Hur ser du på din egen situation?
– Jag tror nog inte att jag själv förstår den. Jag har ingen att lägga mig bredvid i soffan och prata av mig med.
Hon lutar sig delvis mot Nykomsten, söker återhämtning och behöver ett jobb.
– Jag vill ha fred, bli oberoende igen och kanske börja bergsklättra, vilket jag gjorde för många år sedan.