Marie Trapp tillsammans med sina hundar Zelda och Devil. Att vara tillsammans med dem är en av sakerna som ger livet mening, "det är som att vi är sammanlänkade".
– Den tredje infarkten kändes svår. Det är inte tillbaka på ruta ett men i alla fall ett steg bakåt, säger Marie Trapp.
I dag är hon 47 år, första gången hon drabbades av en hjärtinfarkt var hon bara 44 år.
Sommaren 2018 hade hon märkt av ett flås. Hon tänkte inget särskilt om det, kanske hade hon bara dålig kondis. Men en dag var det som att någon stod på hennes bröst. Och istället för att åka till familjen och landstället fick hennes vän Jenny köra henne till akuten.
– Jag var så ung, det var ingen som misstänkte att det var hjärtat. Så till en början tog de det lugnt på akuten men plötsligt började de stoppa i mig preparat och munspray. Jag minns hur Jenny tog min hand när de gav mig beskedet att jag fått en hjärtinfarkt.
Efter den första hjärtinfarkten fylldes Marie Trapp av skuldkänslor. Hade hon själv orsakat detta.
– Det är så mycket livsstilsfaktorer som kan påverka vid hjärtproblem, så det är lätt att känna skam om man drabbas. När jag berättade för andra om min första infarkt hade jag ett behov av att berätta om ärftligheten, på båda mina föräldrars sida. Tack och lov känner jag inte på det sättet längre.
Utöver ärftligheten har Marie Trapp också en autoimmun sjukdom, SLE, som ytterligare ökar risken för att hon ska drabbas av hjärtproblem.
– Det jag har haft mest ångest kring de här åren är familjen. Första infarkten minns jag att jag tänkte, hur ska det gå för min yngsta son.
"Jag är glad att vi har ett högkostnadsskydd i Sverige. Jag hade inte haft råd annars", säger Marie Trapp.
Marie Trapp lever för nuet. Familjen, hundarna och jobbet som speciallärare är bara några av sakerna som engagerar henne.
– Visst, jag måste tänka lite mer än vad andra gör men jag kan leva det livet jag vill. Det här ska bannemej inte hindra mig tänker jag. När vi var i Norge var det lite läskigt att vara mitt bland alla bergen, men då fick jag trösta mig med att de har världens bästa ambulansflyg.
Hon har spenderat många nätter i trappen hemma och ställt sig frågan om hon ska åka till akuten eller ej.
"Ibland kan jag känna mig sjuk bara av att ta fram lådan. När jag tittar ner i den känner jag mig orolig för framtiden. Ska det vara såhär med så många olika preparat. Samtidigt är jag tacksam, jag skulle inte klara livet utan vissa av dem."
– Under flera år har jag inte kunnat svara att jag mår bra när någon frågar hur det är. Jag vågar knappt hoppas men en dag kanske jag kan göra det.
Den hjärt-KBT som Marie Trapp deltagit i har hjälpt henne mycket att hantera den hjärtrelaterade oron.
– I dag har jag en bra relation till mitt hjärta. Vetskapen om att det är starkt och inte har tagit skada av infarkterna är en trygghet.