Det är öde ute på gatan vid Östra bergen och öde på gatorna i Kabul där Rashids familj befinner sig. I Nyköping är det mest harmoniskt men i Kabul är lugnet ohyggligt skrämmande för många. Ingen gör motstånd mot de fruktade talibanerna som intog samma stad 1996 och skapade ett terrorvälde med en tolkning av islamisk lag, sharia, som innebar offentliga avrättningar, stympningar och flickor över tio år förbjöds att gå i skolan.
– Min pappa är känd av talibanerna och jag fruktar för hans liv, säger Rashid.
Han har haft kontakt med sin familj som håller sig hemma och är livrädda för vad som ska hända härnäst. Rashid är inte så förvånad över talibanernas framfart men trodde inte att det skulle gå så här fort. Skrämmanade tankar att gatorna skulle fyllas med militärer som rustar för strid, och poliser som håller ordning, blev till ett vakuum.
– Ingenting fungerar. Polisstationerna är tomma, inga butiker håller öppet och min familj vågar inte gå ut. Jag vet inte ens hur de ska skaffa mat, säger han.
Rashid har valt att ta ledigt några dagar från sitt arbete på ett äldreboende för att försöka ta in vad som händer.
– Jag märkte att jag inte kunde fokusera på jobbet och de boende behöver en närvarande person.
Han tänker mycket på vilka konsekvenser ett talibanstyre kan få för hans syster och mamma. Rashids mamma har levt under det tidigare och kan varken läsa, skriva eller räkna. Dessutom tvingades hon som andra kvinnor att bära burka då.
– Det bär hon fortfarande om hon åker till sin by där hon växte upp.
Livet som analfabet påverkar det vardagliga livet. När mamman skulle gå till apotek och köpa medicin senast gick hon av misstag in i en parfymbutik istället och försökte köpa läkemedel.
– Hon tittade efter flaskor i skyltfönster – apotek och parfymbutiker ser ganska lika ut i Kabul. Hon skrattade bara åt det men liknande saker händer då och då.
Lite positivt är i alla fall att mamman är oerhört skicklig på att ta muntliga instruktioner och orädd att fråga okända om hjälp att tolka texter, berättar Rashid.
– Min syster pluggar till sjuksköterska och är väldigt rädd och orolig för att det ska vara över nu.
Rashid ser det som sin plikt att agera stabilt och försöka ge henne positiv tankar.
– Nu finns sociala medier. Talibanerna har ögon på sig.
Värre är det på landsbygden där mobiltäckning saknas, resonerar han.