Det hus på Rättarvägen 4 som nu ska rivas är kanske mest känt för de olika tvätterier som legat där i årtionden, nu senast Elis. Men 1948 startade också Nyköpings första bowlinghall i källaren. Rune Åberg och hans bror tog över efter grundaren och drev verksamheten i några år innan de istället startade en bowlinghall på St: Annegatan 1972. De drev bowlinghallen vid sidan av sina arbeten.
– Det var trevligt för det var så trångt så man fick fin sammanhållning med de som spelade och tittade. Det var många stammisar, säger Rune.
På den tiden sköttes allt manuellt. Personal fick själva resa upp käglorna efter varje klot, det fanns inga digitala tavlor som noterade poängen och ingen maskin som signalerade övertramp. Istället fick en medarbetare blicka ut över banorna och själv se om någon gick över linjen.
– Då kunde det alltid bli diskussioner med den som satt där om det var övertramp eller inte, det gick ju inte att bevisa. Det är väldig stor skillnad på sådana saker nu, säger Rune.
Varje dag tvättades banorna genom att torka dem och sedan olja in dem med en stor trasa. Bowlingkloten som hade kastats fördes tillbaka med ett rep och till skillnad från idag kunde man se hur kloten åkte tillbaka längs banorna.
Bowlingen har funnits i Runes liv länge. Han brukade själv spela i bowlinghallen på Rättarvägen innan han tog över den, både själv och i det lag han var med i.
– Då spelade man så ofta det var en bana ledig, säger han.
Runes son Johan tog över bowlinghallen från sin pappa på 90-talet och driver idag Superbowl på Rosvalla. Han är mer eller mindre uppvuxen i bowlinghallen och fick sova där ibland när båda föräldrarna jobbade. Men Johan hade inte planerat att ta över, det var snarare en tillfällighet.
– Jag har inte ångrat så många dagar efter det. Alla dagar är olika och de allra flesta kommer hit för att ha roligt. Det gör rätt mycket, säger Johan Åberg.
Johan har liksom sin pappa spelat och tävlat i bowling och spelar än idag.
Och för Rune har bowlingen stannat kvar trots att det gått nästan 30 år sedan han lämnade över hallen till sin son. Han spelade, sina 94 år till trots, bowling tills för några månader sedan när balansen satte hinder. Nu spenderar han istället dagarna i sonens bowlinghall och tittar på andra som spelar.
– Det är det enda nöjet jag har numera, att titta på dem. Det är roligt, säger Rune.