De senaste veckorna har nyheterna svämmat över av dystra rubriker om krig, terrordåd och farliga flyktvägar. Många gånger är det barnen som är offer för kriget, som förlorar familjemedlemmar, hör bomber och reser på farliga båtresor över havet. Svenska barn som hör om dessa katastrofer kan känna oro och kan ha många frågor, något som kan vara svårt för föräldrar och andra vuxna att svara på.
Hur uppfattar och hanterar barn denna typ av trauma som de hör om på nyheterna?
– Barn är oerhört olika och påverkas olika. De kan ha frågor kan det komma hit, kan det hända mig?
Vilken typ av händelse väcker starkast känslor?
– Det som berör andra barn är det som kommer närmast. När barn förlorar sina föräldrar och upplev krig.
Hur mycket funderar barnen på det här?
– Det beror på hur mycket man exponeras för nyheterna och hur mycket man pratar om det i skolan. I dag sorterar man mycket mer vad man tar in.
Vad ska man som förälder/vuxen tänka på?
– Som vuxen är det viktigt att visa sig stabil och trygg. Man ska svara på frågorna, men inte pådyvla barnet sin egen oro och rädsla.
– Man ska inte förklara mer än vad barnet vill veta, saker som de inte har bett om. Svara istället sakligt på det de frågar om.
Hur kan man hjälpa barnet att förstå?
– Låt det inte bli för mycket ältande. Då är det viktigt att sätta stopp för orostankarna, att hjälpa barnet att stänga av och inte fastna.
– Samtidigt accepterar många barn situationen, de lever i nuet och ältar inte så mycket. De är rätt så bra på att gå här ifrån och framåt. Även om de har klasskamrater som har varit med om svåra saker, så tänker de att nu är vi här och nu och tar det här ifrån.
Hur ser skillnaden ut mellan olika åldrar?
– Förskolebarn kan identifiera sig med barn i sin egen ålder och undra: Kan det här hända mig och vad händer då? Större barn har lättare att skilja på vi och dem och kan tänka som vi vuxna, att det händer inte mig. Så känns det som händer i Paris och Grekland inte lika verkligt.
– Det är viktigt att låta barnet få prata om sin oro. Mellanstadieåldern är över huvud taget en lite orolig tid. Då kan barnet ha svårt att sova och kan drömma mardrömmar. Barn i den åldern är känsligast, det är en ökad ångest och oro i den åldern.
Hur ska man prata om skolmorden i Trollhättan då?
– Det är klart att det kan väcka frågor, skulle det kunna hända här? Säg som det är, det skulle kunna hända här, men tryck på att det är en väldigt ovanlig händelse. Du kan säga: ‘Jag tror inte att det skulle kunna hända här’, men lova ingenting.
Även personer som sitter på gatan och tigger kan väcka frågor, säger Sofia Tejler.
– Jag tror att många barn har haft frågor om det, särskilt när det blir kallt.
Är det något man ska undvika när man pratar om dessa frågor med barnen?
– Man ska inte ge barnen vuxenförklaringar. Tänk på att inte elda på rädslan för att man själv är orolig. Det som de har frågat efter är det de själva kan ta in.
– Det är viktigt att inte lägga sin egen oro på barnet utan låta barnets oro vara vägledande. Det går att varva oron med lek. Barn lever i sin värld och är ganska här och nu.
– Man ska inte undvika att prata om det, men man ska inte rygga tillbaka heller. Svara bara sakligt och lugnt. Var ärlig och rak, men blås inte upp det.