"Är det stora mängder snö måste man ha en bra plan från början. Det är ett pusslande."
– Jag älskar att köra maskiner.
Sara Björklund stryker håret bakom hörselskydden där sorlet från P3 svagt letar sig fram. Saftblandaren snurrar på den smidiga gröna traktorn hon just klivit ur.
30-åringen från Landskrona pluggade till ingenjör i Norrbotten när hon, som hon själv beskriver det, gick in i väggen.
– Jag var lite för överambitiös under lite för lång period, jag pluggade 100 procent och hade flera jobb och föreningar. Utan att jag var förberedd på det bara smällde det till en dag.
Hon avbröt studierna och flyttade med sambon till hans hemort Nyköping. Ögonen glimmar till när hon talar om förändringen hon är så tacksam för.
– Jag ställde om i livet. Nu arbetar jag med saker som betyder något fint.
Jobbet på Nyköpings kyrkogårdsförvaltning har hon haft i ett par år, men snöröjning är ändå nytt.
– Det är kanske bara tionde arbetspasset jag gör. Förra vintern var det ju inte någon snö.
Utmaningen är att planera vart snön ska placeras, att manövrera runt olyckligt parkerade bilar och cyklar – men gäller också säkerhet.
– Svårast är att ploga i lutning, är du då lite ovan är det lätt att plogbladet hugger tag och maskinen glider med.
Sara Björklund visar pedagogiskt med händerna hur maskinens bakparti skulle kunna sladda runt i en hal nedförsbacke.
– Hade det varit en annan väderleksprognos hade jag inte haft tid att prata så här. Men nu ska det inte snöa mer, och det här kommer förmodligen att smälta.
Ett av Nyköpings kyrkogårdsförvaltnings fossilfria fordon.
När stora vita flingor började vräka ned för en vecka sedan arbetade Sara Björklund med spade vid en grav som höll på att läggas igen.
– Snöfallet spelade ingen roll jobbmässigt, antingen jobbar jag med det eller något annat. Men det gör mig glad för att det är så mörkt annars.
Tidigare har hon arbetat i butiker och industri, men omväxlingen nu passar henne som hand i handske. En dag varsamheten i att kremera kistor och möta anhöriga, en annan kämparandan i att röja snö och tukta Nya kyrkogårdens rhododendron.
Kollegorna och hänsynen till arbetsmiljö och klimat – maskinerna tankas med fossilfritt bränsle – gör sitt till.
– Det är en härlig kontrast i jobbet. Vi lär oss nya grejer hela tiden.
Sara Björklund tappade hågen på högskolan. Nu kör hon tunga maskiner och möter människor i sorg: "Jag blir gärna kvar här."
Det börjar skymma bland hyreshusen i Brandkärr. Enstaka barn leker fortfarande på sluttningarna runt omkring och boende trugar hem genom blötsnön under de svängda betongkolosserna.
– Jag blir gärna kvar här.