2019 blåste Peter Dewoon liv i skulpturparken i Oxelösund. 20-års jubileet, som firades med en festival, var hans sista stora projekt.
– Trots att han inte orkade gå tio steg så kämpade han på och slutförde projektet, säger konstnärsvännen Irem Babovic, som även jobbar på Kultur och Fritid.
– Peter var en eldsjäl för konsten och kulturen och en otroligt kunnig människa. Jag fick massor av inspiration av honom. Jag hade honom som lärare på konstnärslinjen, även efteråt så fortsatte han att guida mig och vara en mentor, säger han.
Carl Wellander, som var projektledare för festivalen eftersom Peter själv inte orkade, hade honom som bildlärare redan i gymnasiet.
– Men det var för länge sedan. Jag lärde känna honom privat när jag började skulptera för sju år sedan. Och för tre-fyra år sedan så frågade han om jag ville vara med i styrelsen i Stjärnholms skulpturpark.
Carl berättar att det var Peters idé att anordna festivalen.
– Det hade inte hänt så mycket där de senaste åren så Peter sa att vi skulle försöka ta i för att få igång verksamheten. Och det blev ju väldigt bra.
Tryck, olja och sten var Peters konstnärsinriktningar, mot slutet var det skulpturerna han fokuserade mest på.
Peter var född och uppvuxen i Nyköping, men flyttade sedan till Stockholm för att studera på Konstfack. Han jobbade en tid som bildlärare på Jära folkhögskola i Småland och hade sedan samma yrke på Ålsta folkhögskola innan han återvände till Nyköping där han fortsätta att skapa och lära ut.
Dottern Caroline Dewoon Thorén berättar att Peters brinnande konstintresse kom med modersmjölken.
– Han lärde sig av min farfar Uno. Och det är därifrån kunskapen om precis alla detaljer i hantverket kommer, säger Caroline som är äldst i syskonskaran som även består av tre bröder och en syster.
Hon beskriver uppväxten i konstnärsfamiljen som speciell.
– Det var ju inte så att vi åkte på husvagnssemester, utan vi besökte konstmuseum och konstutställningar. Vi har fått saker som kanske inga andra barn fick, men vi fick inte pappan som hämtade efter fotbollsträningen. Skapelsen var hans kall och det har jag valt att se något fint i.
Det konstnärliga lever också vidare i syskonskaran även om Caroline kallar det hobbymåleri.
– Vi har fått växa upp på konstskolor så vi har haft en fantastisk uppväxt när vi var små, säger Caroline.