Charles Lue har intresserat sig för hur saker och ting fungerar så länge han kan minnas. Han läste mycket som liten och barnboksserien “Mina första faktaböcker" finns fortfarande kvar i föräldrahemmet i Sjösa utanför Nyköping.
De första stegen mot rymden började på Brandkärrskolan i lågstadiet.
– Jag hade en väldigt bra lärare där, vi fick göra våra egna böcker om solsystemet och dinosaurier, minns Charles, som sedan gick mellanstadiet i Sjösa, högstadiet på dåvarande Kungshagens Montessori och till sist tog studenten på Gripens naturvetenskapliga program.
Klasskompisarna började fundera på vad de skulle göra härnäst och på en studentmässa kom Charles i kontakt med flera olika universitet.
– Jag såg att det fanns utbildningar i rymdteknik och det tyckte jag lät häftigt.
Valet föll på Luleå tekniska universitet.
– Det var spännande att flytta upp dit, det ligger så långt bort och nordligt, med bra vintersport.
Efter sex år var han färdig civilingenjör. Då hade han spenderat tre av åren med studier i rymdfysik och rymdelektronik på universitetets campus i Kiruna, och på det intilliggande Institutet för rymdfysik, där han gjorde sitt examensarbete. Ex-jobbet bestod i att analysera informationen från ett svenskt instrument på en indisk satellit runt månen. En häftig upplevelse för Charles som på nära håll fick uppleva hur forskargruppen jobbade.
– Det är stort att få vara med och upptäcka vad vi inte visste tidigare, om vad som händer på månen.
Men vad handlar forskningen om? Charles börjar förklara, men någonstans vid hur de insamlade partiklarna, som kommer från solen, har reflekterats från månen blir det rörigt och vi får backa till en snabb grundkurs i fysik.
Partiklarna som Charles forskar på är solvind, samma solvind som på jorden ger norrsken. Studierna ger forskarna inblick i månvädret.
– Månens väder styrs av rymdvädret, den har ju inget väder på samma sätt som jorden. Månen är täckt av damm, finkornig sand och glaspartiklar som har formats av rymdvädret. Vädret kan påverka om det finns vatten på månytan.
– Att lära oss att förstå miljön och ytan på månen, har betydelse för månlandare och astronauter och är intressant för framtida utforskning av månen.
Nu lägger han fyra års forskning bakom sig, med en doktorstitel i rymdfysik.
Efter att ha tjuvstartat födelsedagsfirandet med familjen i Nyköping packade han väskorna efter nyår och flög mot Iowa city. Staden som är ungefär dubbelt så stor som Nyköping blir hans hemstad de kommande två åren. Där kommer han att jobba med amerikanska satelliter för att studera liknande saker som tidigare, hälften om månen, hälften om Mars. Det blir hans första samarbete med amerikanska forskare.
Om några år hoppas han på en fast tjänst, någonstans på jorden - till att börja med.