Uno Estborg, Nyköping, har fyllt 100 år.
När Nyköpingsbon Uno Estborg var ung kunde han inte föreställa sig att han skulle bli 100 år – och dessutom fortfarande vara vid god vigör.
– När jag var i 20-årsåldern så undrade jag om man kommer upp till 50. Så var det då, men det har gått bra. Jag känner mig väldigt bra. Men det är klart, jag har lite ont i kroppen. Man blir stel, så när jag pratat klart med dig ska jag ut och ta en promenad, säger han.
Uno har precis firat sin 100-årsdag.
– Det kom förbi lite folk när jag fyllde. Det går ju inte att träffas så många nu under pandemin, men det blev lugnt och trevligt, berättar han.
Du har levt i 100 år då det kanske hänt mer saker i världen än någonsin tidigare. Vad tycker du är den största förändringen?
– Datorerna. Det har verkligen varit något nytt, när man kunde börja träffa kompisar var som helst via den. Jag kände att jag var tvungen att köpa en dator som jag sedan hade länge, men för några år sedan gick den sönder. Då tänkte jag att det inte var någon idé att köpa en ny, för jag trodde inte att jag skulle leva så länge, men det har jag ju faktiskt gjort.
Vilka är dina tidigaste minnen?
– Jag har ju alltid varit intresserad av idrott, så ett av mina första minnen var OS i Berlin 1936 och sedan OS i London 1948, när Sverige nästan tog hem allting. Det är mina minnen från den tiden. Tråkiga minnen har man, men de vill jag inte minnas. Det är lika bra det, att ta det så lätt som möjligt.
Uno Estborg föddes i Flen den 19 januari 1922, men växte upp i Kallhäll norr om Stockholm. Flytten gick till Sörmland och Eskilstuna 1933.
– Jag sökte jobb på Bolinder Munktell när jag var 14-15 år gammal och höll på med allt möjligt där. När jag var 16 sökte jag in på deras yrkesskola och fick lära mig allt om en mekanisk verkstad.
Mellan 1942 och 1944 var han inkallad som flygsoldat och låg vid F11 i Nyköping. När Uno kunde återvända till Eskilstuna började han så småningom utbilda sig till ingenjör.
– Den mesta tiden jobbade jag sedan på Wedholms i Nyköping. Det var konstigt att jag hamnade i Nyköping igen efter att ha gjort rekryten där.
I Nyköping, närmare bestämt i Högbrunn, bor han fortfarande.
Unos hustru Ingegärd fyller 99 nu under våren.
– Det skulle vara trevligt om hon kunde bli 100 år också, det är inte så många par där bägge blir över 100 år gamla.