– Vi fick en bild på ett barn, vårt barn, säger Vera Hedman.

Hon sitter på stadshustrappan i Nyköping och läser upp ett brev som är skrivet till ett barn som dog under förintelsen. Den är nu publicerad i en bok. Texten ställer många frågor om barnet och Vera önskar att hon hade fått lära känna det.

Kontrasten mellan fågelkvitter och massdöd är påtaglig. De tunga ämnena, som de jobbat med i en toleransutbildning har fått henne att gråta.

– Det är vid flera tillfällen som jag behövt få ut det. Till och med vid presentationer, säger hon.

I skolan pratas det ibland om lustfyllt lärande. Hur ser du på den här typen av skrivuppgift?

– Toleransprojektet har gjort mig till en bättre människa. Jag förstår mig själv och människor runt omkring mig bättre.

Vera har lärt sig att människor kan vara outsägligt grymma mot varandra men också det motsatta. På resan till Auschwitz har hon funnit gemenskap och vänskap med andra elever.

– Vi tog oss genom det tillsammans.

Boken som Vera och de andra eleverna har skrivit är en del av Toleransprojektet. I den finns även texter om mänskliga rättigheter, religion, identitet och rasism. 

Syftet med projektet är att öka förståelsen för alla människors lika värde och ge elever verktyg att reflektera över sociala roller och identiteter.

Projektet kommer ursprungligen från Kungälvsmodellen efter mordet på John Hron, som slog ihjäl av nazister.