– Det finns mycket roligt i livet men mycket förstörs för att jag behöver hjälp, säger Johan Öberg.
Många Nyköpingsbor har säkert sett Johan Öberg när han kommer farandes i sin permobil i centrum. Nu fyller han snart 29 år. Han har skrivit två böcker och för någon vecka sedan släpptes hans andra bok "Mannen i CP-trucken". Den handlar om hans verklighet och är en uppföljare till den första boken "Grabben i CP-trucken", som mest handlade om hans skoltid.
– Man växer upp och får andra åsikter med åren, säger Johan.
Sedan födseln har Johan levt med funktionsnedsättningen cerebral pares (CP). Han har svårt med talet och rörelserna som kan bli ofrivilliga och svåra att styra. Johan är beroende av sina tre assistenter som jobbar deltid. Föräldrarna tar hand om kvällar och nätter.
– Jag hatar inte assistenter men jag hatar att jag måste ha dem, säger Johan.
När vi träffas på ett fik i centrala Nyköping är det Kenny som är assistent och han älskar Johans humor.
– Det är för hans humor som jag med glädje åker och jobbar med honom, säger Kenny.
Johan tycker att det är jobbigt att han behöver hjälp med så mycket.
– Jag höll på och mekade bil för något år sedan och det var jättekul. Men sen slutade den assistenten och jag kan inte kräva att en assistent ska ligga under en bil med mig. Så det var bara att glömma, säger han.
Johan har också ett stort musikintresse som började sista året på högstadiet. Han har varit en flitigt textförfattare och har säkert skrivit över 400 texter. Tillsammans med studieförbundet Vuxenskolan startade Johan tävlingen "CP-blues", som gick ut på att tonsätta en av hans texter. Ebbot Lundberg var med i juryn. Vinnare blev The Commotion från Göteborg.
Johan älskar blues. Roffe Wikström och Buddy Guy är de stora favoriterna. Det var tack vare det som han fick sitt första jobb. Han hade hört en skiva med Clas Yngström i gruppen Sky High. Johan mejlade honom och sa att han tyckte den var bra och då blev Johan medbjuden på en konsert i Stockholm.
– Efter konserten frågade jag om jag kunde få praktisera hos honom och det slutade med att jag jobbade i ett par år som bokare och administrativ assistent åt honom. Det var jätteroligt, säger Johan.
Men Johan ser inte så positivt på framtiden.
– Jag vill varken leva eller dö. Man ska behandla alla lika, sägs det. Men jag upplever saken annorlunda. Jag beskriver hur verkligheten är för mig, säger Johan.