Robert Hellman, 34, växte upp i Söderhamn. Fram till tidiga tonåren bestod livet av fotboll, fotboll och fotboll.
– Jag var duktig. Något av ett framtidslöfte, säger han.
Men han sparkade bort sin talang. Som 13-åring rökte han sin första joint. Han söp och slogs och levde ett mestadels destruktivt liv. Socialtjänsten placerade honom i familjehem och utfärdade verkningslösa vårdplaner.
– Jag klarade mig alltid, säger han.
Ett av familjehemmen låg i Jönåker.
– Jag gick på Oppebyskolan men jag blev avstängd därifrån också. Jag fick undervisning på café Hellman en gång i veckan. Det enda ämne jag fick godkänt i var matte.
Robert bråkade och slogs. Livet i familjehemmet Sörmland var något lugnare än tillvaron han lämnat, men efter ett och ett halvt år flyttades han hem till Söderhamn igen.
– Där körde jag på ännu hårdare. Jag fick en lägenhet av socialen när jag var 17, där var det alltid fest. Jag slogs med folk på stan, missbrukade, körde olagligt och gjorde inbrott. Jag blev omhändertagen enligt LVU (lagen om vård av unga) och när jag var 19 år fick jag min första fängelsedom.
Efter tre månader i frihet var det dags för fängelse igen. Robert samlade på sig skulder. När han började ta itu med sitt liv var skuldsaldot en halv miljon.
Han berättar lugnt och sakligt om sin resa. Nu har det gått tolv år sedan han frigavs från sitt sista fängelsestraff. Det betyder att prickarna är borta ur straffregistret.
Idag kan ingen tro att den snälla snickaren från Nyköping var en hänsynslös missbrukande värsting. Efter en period av amfetaminmissbruk tog han på allvar tag i sitt destruktiva liv. 2007 fick han jobb på Swenox i Nyköping där han hade en kompis sedan skoltiden.
– Jag hade gått en kort svetsutbildning i fängelset. Det stod "Lernia" på intyget så jag vågade använda det för att söka jobbet.
Och han blev kvar i stan. Pluggade in grundskola och gymnasium, utbildade sig till snickare, är pappa till två fina flickor som nu är 8 och 9 år. Han har betalat av sina skulder.
Kickarna får han numer av att hoppa fallskärm och åka motorcykel. Förra året sprang han Stockholm Marathon efter bara fem månaders träning. Han är ett levande exempel på att det går att byta riktning, även om oddsen ser dåliga ut från början.
– Alla blir inte kriminella resten av livet, säger han.