– Inte behöver du väl skriva och fotografera mig för det här, säger Henry och ler.
Samtidigt är han väl medveten om att både barn, barnbarn och barnbarnsbarn är involverade i jubileumsfirandet. Under torsdagen blir det öppet hus i kvarterslokalen på Nivågången dagen till ära och under lördagen blir det fest på Grytsberg med släkten.
– Det enda jag önskar mig är väl en spruta med någon avancerad medicin som skulle kunna göra mitt sjuka knä friskt, konstaterar Henry där han står lutad mot käppen.
Paret Gustafsson placerar sig i hammocken utanför bostaden och berättar att de fortfarande sköter det mesta själva. Något som även barnbarnet Pernilla Ådén intygar;
– Farfar klättrar fortfarande på stegar, putsar fönster, storstädar varje torsdag, putsar i rabatter och hittar på finurliga lösningar på allt.
Till och med när en splitterny tvättmaskin inte fungerar som den ska så fixar Henry felet - istället för att invänta en reparatör från Nyköping för att få maskinen lagad.
– Jag sa ju att det bara är remmen som det var fel på. Trumman fungerade ju som den skulle, säger Henry och Birgit skrattar nöjt.
– Men vi har färdtjänst och söndags var vi i Stjärnhov hos barnbarnen. Fast kanske vi måste få lite hjälp från kommunen framöver, säger Birgit som för en vecka sedan plötsligt fick en stroke vilket inneburit att hon fått en rullator och en strejkande högerarm.
Men Henry har klarat markservicen rätt bra under tiden som Birgit blir friskare. Han är trots allt inte en man med tummen mitt i handen.
Henry växte upp i en familj med 10 syskon utanför Eskilstuna. Nu när han är äldre minns han barndomen allt mer.
– Skolan var ju en annan sak på den tiden. Vi hade krig med grankottar och en ung lärare deltog i leken. En dag hade han en pistol med sig i skolan och försökte skjuta ner en ormvråk i luften.
Efter krigsåren och stationeringen som rekryt vid kustartilleriet i Blekinge så gifte sig Henry med sin Birgit 1947 i Öja kyrka. Under åren har paret arbetat med lantbruk – spannmål, gödsvin och potatis.
I drygt 30 år arrenderade de gården Lilla Skinnvalla i Björnlunda som sonen Mats tagit över och utökat till 100 tunnland.
Henry som minns tiden med fotogenlampan som enda ljus i hemmet har perspektiv.
– Det var slitigt förr men man hjälptes åt. idag ska alla klara sig själva eller betala för att få hjälp med olika tjänster, säger Henry.
På fritiden har han varit intresserad av jakt och dans. Henry och hustrun har dansat så ofta de kunnat, bland annat till Gnesta-Kalles dragspel.
1991 flyttade paret in i det lilla radhuset i Gnesta där de trivts bra under åren som gått.
– Vi har spelat boule här och umgåtts flitigt med varandra. Men i dag är det inte många kvar av oss som bodde här då vi flyttade in. Det känns lite tråkigt, säger Henry samtidigt som han kramar Birgits hand.