Efter studenten gick Lisa Liu direkt vidare till medicinstudier på Karolinska Institutet. Nu har 28-åringen promoverats efter avslutad forskarutbildning och fokuserar på sin femåriga specialisttjänstgöring inom cancer.
Det har varit en intensiv och kringelkrokig tioårsperiod:
‒Innan jag började forska, kände jag aldrig att det här kommer jag inte klara av. Men under de här sista åren har det varit otroligt mycket upp och ner. Det har varit många motgångar, då jag har tvivlat på min egen förmåga.
Forskningsvärlden öppnade upp sig för henne under studiernas sjunde termin och dess möjligheter kunde hon inte motstå. Terminen efter bestämde hon sig även för att fortsätta cancerforska och doktorera. Samtidigt fortsatte hon med medicinstudierna.
Att vara först och att driva forskningen framåt drev Oxelösundstjejen framåt.
‒Man är hela tiden på kanten till det okända, det man inte vet om.
Dagar fylldes med studier och kvällar samt helger med forskning. Men hon var noga med att inte gräva ner sig helt i arbete och tappa kontakten med omvärlden.
‒Jag tror att det är viktigt när man försöker ta sig igenom någonting, att man inte glömmer bort att spendera tid med sina vänner och sin familj. Det är dem som kommer att finnas där, även om man inte lyckas med karriären.
Under de senaste sex åren har hon jobbat med flera projekt samtidigt och de har stöttat och peppat henne längst med vägen. Vissa projekt har kantats med flera stötestenar, innan det gått i print. Bland annat ett av hennes första projekt:
‒Vi fick nej gång efter gång från flera medicinska tidskrifter som vi försökte publicera i. Det var väldigt tufft, säger hon.
För ett par veckor sedan publicerade Cancer Enology Research även det allra första projektet som hon tog sig an.
‒Det projektet har jag jobbat med i sju år, så det har tagit lång tid att få det publicerat, skrattar hon. När jag började med projektet var jag inte så erfaren, och sedan har jag hela tiden kommit på nya saker som jag velat lägga till och göra om.
Fältet utvecklas hela tiden, och forskning kan inte ligga på hyllan för länge.
‒Då behöver man komma på någonting nytt eller hitta nya vinklar så den inte blir inaktuell.
Under den femåriga specialistutbildningen kommer hon arbeta på flera av KI:s canceravdelningar. Just nu är hon på mag- och tarmavdelningen.
‒Många av mina patienter är i 30- till 40-årsåldern och har småbarn hemma. Det är ett tufft klientel. De flesta patienter som kommer till oss lever sällan längre än något år med behandlingen som finns i dag.
Bröst-, prostata- och hudcancerforskningen har kommit betydligt längre.
Att hjälpa, lindra och förlänga patienternas liv tycker hon är väldigt givande. Likaså att föra forskningen framåt. Framförallt där den inte kommit lika långt.
‒Det är där man kan göra mest.