Julia Bergman har ingen ångest över att fylla 50. Hennes spontana svar på SN:s fråga om hur det känns att fylla jämnt är "jättebra".
– Jag känner att jag är på rätt plats i livet, då vill man bara ha mer av upplevelser och njutning. Man blir lite lugnare ju äldre man blir, säger hon.
Hon föddes och växte upp i Göteborg utöver två år i tonåren då hon bodde i Schweiz under tiden hennes pappa jobbade där som gästprofessor. Något som bidrog till att hon inte har varit rädd för att flytta till nya städer.
– Jag blev mer intresserad av andra kulturer och sammanhang. Det är nog något som har präglat mig senare, att inte bli rädd för att röra på mig.
Efter gymnasiet hamnade hon i Växjö för att studera. Hon förklarar att de stod mellan marknadsföring eller att bli logoped. Valet föll till slut på det förra.
– Kommunikation har varit en röd tråd och jag har varit väldigt språkintresserad. Men jag kan bara fyra språk, franska, tyska, engelska och svenska.
Det var också på utbildningen i Växjö som hon träffade maken Jan.
– Vi gick i samma klass och skrev examensuppsats tillsammans. Det var vår första baby och då sade det klick. Sedan åkte han till USA och jag till Frankrike för att plugga vidare.
Kärleken i sig trots de långa avstånden och när de båda kom tillbaka till Sverige flyttade de till Stockholm tillsammans.
– Vi bodde i innerstaden och när man är två unga vuxna är Stockholm fantastiskt. Sedan fick vi vår första dotter Alicia och med barn blir det så mycket logistik och man känner att man vill ge dem något annat. Man hänger i Vasaparken och tänker att "nu är vi ute i naturen" och så kommer 47:ans buss och dundrar förbi.
Samtidigt arbetade Julia Bergman som vikarierande presschef på Nokia. Något som innebar många resor runtomkring i Europa.
– Det var tidiga morgnar på väg till flygplatsen och jag kände att det var så mycket stress. Det var ett roligt jobb men inte när man har barn.
Det hektiska jobbet och storstadens stress medförde att hon och Jan planera på att flytta till en mindre stad.
– Jag var lite inne på Göteborg eftersom jag är född och uppvuxen där. Men då kollade Janne på den genomsnittliga nederbörden i hela Sverige och sade "det går inte". Han tyckte Göteborg var för regnigt, skrattar hon.
De två tittade på flera olika städer innan det kom sig att hon fick jobbet i Oxelösund. En stad hon erkänner att hon inte kände till först.
– Men jag har aldrig känt mig så välkommen som jag gjorde när jag kom till min arbetsplats.
Valet av bostad föll dock på Nyköping eftersom hennes man fortfarande arbetade i Stockholm och var tvungen att tågpendla. Till en början trodde de två att Stockholmsbesöken skulle ske ofta. Något som inte blev av.
– Det är klart att vi åker och hälsar på vänner, men här har vi upptäckt Linköping, Norrköping och Katrineholm. Då är det nästan roligare att till exempel åka på en konstutställning i Örebro. Det hade vi aldrig gjort när vi bodde i Stockholm!