‒Jag fick erbjudandet att vara med i säljtävlingar och jäklar vad det triggade mig, säger Bengt-Erik Sandström.
Han hade precis avbrutit sina universitetsstudier, var fattig som en lus och jobbade för fullt. Han behövde tjäna pengar så att han och flickvännen, som i dag är fru Sandström, skulle kunna inreda deras nya hem.
‒Jag körde på som bara den, säger Trosabon som passerat pensionsåldern, men fortfarande kör på i 180.
Bengt-Erik är deltidspolitiker, vice ordförande i kommunfullmäktige, ordförande på socialkontoret, sitter i skolnämnden och är med i brottsförebyggande rådet.
‒Sen har jag lite andra uppdrag, men det behöver vi inte rabbla upp, tillägger han.
Och att kasta in handduken och bli pensionär på riktigt finns inte på världskartan.
‒Vad skulle jag göra då om dagarna? frågar han.
70-åringen erkänner att han beundrar de som kan stänga av helt och njuta av den välförtjänta ledigheten, men han kommer inte hänga av sig lagtröjan i första taget.
‒Jag tror jag skulle ruttna inifrån. Det är inte min grej. Man kör in i kaklet, fortsätter han bestämt.
I dag är det inte säljsiffror som lockar och håller honom kvar i ekorrhjulet, utan möjligheten att göra skillnad och hjälpa barn och unga.
‒De brukar fråga: “Ja, så vad har du åstadkommit?” och då brukar jag svara att det här är ett lag. Zlatan gör inga mål om han inte har några lagkompisar som passar bollen, säger han.
Bengt-Erik ser sig själv som en vänsterback som håller bollen i rullning. Men som lagspelare, har han fått sin beskärda del av dåligt ledarskap som även kostat honom jobbet en gång.
‒Pang så hade jag ingenting, säger han och slår ihop händerna för att demonstrera hur en karriärbana krossades i ett slag.
Han hade gått från en dålig chef till en annan och nu var det dags att plocka upp bitarna.
‒När jag har kört in på en återvändsgränd är jag aldrig rädd för att säga: Nej det här blev helt fel, skit i det här. Och så testar jag något annat, säger han.
Och med denna approach bestämde han sig för att slå slag i saken. Han bestämde sig för att fylla almanackan igen och startade en konsultfirma för att träna kommande ledare. Men det var tufft.
‒Första miljonen låg jäkligt långt bort, säger han.
Men sen så tog det fart. Han drev firman i 15 år innan han bestämde sig för att återigen byta spår.
‒Jag är nyfiken på att testa nya grejer, säger han.
Vad som väntar härnäst återstår att se, men 70-årsdagen firas i alla fall med familjen.