Hela kroppen började skaka när Ann-Katrin klev över tröskeln till barnhemmet i Mariefred när hon besökte det.
– Kroppen minns, jag har inte så tydliga minnen från tiden där, men det känns i kroppen, säger Ann-Katrin och visar bilder från barnhemmet.
Ann-Katrin och tvillingbrodern Lasse föddes 1946. De hamnade på barnhem vid ett års ålder, anledningen tros vara att mamman var ensamstående till flera barn och hade det väldigt tufft. Vid fyra års ålder fick de flytta till fosterföräldrar.
På gården Cedertorp fick syskonen det bra. Familjen bodde i två rum och kök på cirka 60 kvadratmeter. På gården fanns djur och härlig natur.
– Vi fick en bra och trygg uppväxt, säger hon.
Ann-Katrin sitter vid köksbordet i lägenheten i Oxelösund där hon bor sedan flera år. Hon berättar att syskon var så små när de kom till Cedertorp att de inte förstått att de var fosterbarn.
– Jag minns en dag när mamma tog mig i knät i fåtöljen och berättade att vi inte var deras riktiga barn. De hade haft en dotter som dött vid tidig ålder och hur de bestämt sig för att skaffa fosterbarn.
Ann-Katrin blir tårögd och berättar att hon var glad att de inte särat på henne och brodern.
Det skulle dröja enda till syskonen blev 24 år gamla innan adoptionen gick igenom. Då kände de sig som en hel familj.
– Jag har förstått att min biologiska mamma kämpade för att få tillbaka oss men att hon inte hade de förutsättningarna.
– Som 20-åring fick jag kontakt med min biologiska mamma. Hon sa inget om pappa, så frågetecknen runt honom återstod.
Ann-Katrin visar pärmar med papper på utdrag från olika register, hur hon sökt efter sin far.
Men det visade sig att hon sökte efter fel man.
För ett par år sen satt Ann-Catrin hemma hos en vän när telefonen ringde.
– Mannen i luren sa att han hette Hans och sa sig var halvbror med min tvillingbror. Men då är du ju halvbror med mig också, sa jag. Berättar Ann-Catrin.
Dagen efter min 70-årsdag hörde jag min fars namn för första gången.
Men Hans, sa nej och förklarade att tvillingarna hade olika fäder.
Hans hade uppgifter som bekräftade att så var fallet.
Tvillingarna hade fötts med bara några minuters mellanrum men äggen hade blivit befruktade av olika män.
Ann-Catrin blev chockad efter samtalet. Hans hade bara hittat hennes nummer därför fick hon samtalet och inte brodern Lasse.
Hans son Alexander hade tjatat på sin pappa att han skulle leta upp Lasse innan det var försent.
– Tyvärr var brorsans far redan död, men han fick tre halvsyskon. Själv blev jag bara helt tom. Jag hade sökt efter vår pappa sedan jag var tjugo år och trodde äntligen att jag skulle få veta. I stället visade sig att jag och min tvillingbror hade olika fäder.
– Det var då mitt sökande på alla arkiv i hela Södermanland började. Alla var hjälpsamma utom i Oxelösund. Där strök de över uppgifter jag behövde, så jag skrev till Kammarrätten i Jönköping och överklagade.
Det tog ytterligare ett år att få sanningen.
– Dagen efter min 70-årsdag hörde jag min fars namn för första gången. Då föll alla bitar på plats och jag kände jag mig hel för första gången i mitt liv, säger Ann-Katrin.
Det var tack vare hennes barndomsvän Kurt Nyman som släktforskar.
– Min far hette Helmer och var äldst av elva syskon, han hade en son som hette Arne och han kom från Småland. Tyvärr var båda döda. Men Kurt hittade även kusiner och kusinbarn som jag idag har kontakt med i dag, säger Ann-Katrin och visar glatt en bild på henne och kusinerna tillsammans.