‒Jag är förvånad, det är väldigt hedrande, konstaterar Monica Bengtsson.
Hon är engagerad i föreningen Långt ifrån lagom, som hon startade tillsammans med prästen Kjell Wiklund. De jobbar med integration i Brandkärr, bland annat genom att arrangera kollon, skidresor, läxläsning och matlagningskurser.
‒Jag jobbade med integration på olika sätt i Svenska kyrkan, och ville fortsätta med det när jag gick i pension. Namnet kommer från den stora skylten vid motorvägen i Botkyrka. "Långt ifrån lagom", jag är ju själv lite så.
Vad är en eldsjäl för dig?
‒Man ska inte brinna upp som eldsjäl heter det ju. Det är någon som går upp i något som man tycker är viktigt, som inte skiljer fritid från arbete. Är det man gör roligt och viktigt så orkar man hur mycket som helst.
Stämmer den beskrivningen in på dig själv?
‒Ja, jag jobbar gärna underifrån. Det viktiga är att man når resultat, inte att man får synas mycket.
Sven Eriksson är född och uppvuxen i Katrineholm och Vingåker, men bor nu i Nävekvarn. Han har varit engagerad i Tunabergs hembygdsförenings kulturkommitté sedan 2002, men väljer att sluta på topp och lämna över stafettpinnen till yngre förmågor i och med eldsjälspriset.
‒Jag har avsagt mig alla uppdrag, jag ska vidare till årsmötet direkt efter här, säger Sven Eriksson vid prisceremonin på mässan.
Han är djupt intresserad av kulturhistoria och har genom åren bland annat satt upp hundratals informationsskyltar vid gamla gruvor i Tunabergstrakten.
‒Jag vill få fram så mycket fakta som möjligt, det tycker jag är viktigt, säger eldsjälen, som fyller 86 år i sommar.
Hur är det med återväxten i hembygdsföreningen?
‒Det är dåligt med det. Jag vet faktiskt inte vad det beror på.
Vad betyder egentligen ordet eldsjäl?
‒Det är väl en person som ställer upp för omgivningen, och som försöker hjälpa till så gott man kan, säger Sven Eriksson.