Bengt Andersson har alltid känt sig fri på sin hoj, ända sedan barndomen i 50-talets Vagnhärad, genom 70-talets studentliv i Katrineholm till dagens pensionärsliv i Nävekvarn.
– Jag känner frihet när jag cyklar, man får möjlighet att se sådant man annars inte ser, säger 71-åringen som cyklar regelbundet än idag.
Han var sex år när han lånade sin mammas damcykel för att lära sig konsten att balansera på två hjul. Det var en stor förutsättning att kunna cykla i Vagnhärad på den tiden.
– Det var praktiskt för att kunna ta sig runt om man skulle en bra bit.
Förr ärvde man mycket från sina äldre syskon, och så blev det också med cykeln, berättar Bengt Andersson när han tänker tillbaka på sin barndom. Även om han var tacksam över att få ärva broderns cykel drömde han precis som flera andra barn om en egen. Han vaktade får för en krona i timmen och plockade jordgubbar för att kunna få ihop pengarna.
– Jag jobbade under somrarna. När jag var 15 år köpte jag mig en cykel för egna pengar.
När det var dags att ge sig av till Gotland för att göra lumpen, ville han ta med sig cykeln. Det ledde till att han fick smeknamnet Fåglum, efter Bröderna Fåglum från Västergötland, en brödrakvartett som under 60-talet tillhörde världens cykelelit.
Senare flyttade Bengt Andersson till Katrineholm för att studera till elingenjör. Där träffade han sitt livs kärlek Inger, som han senare gifte sig och fick fyra barn med.
Under sina yrkesverksamma år reste han mycket för att sälja el till kunder runt om i landet. Även då hade han med sig cykeln, i bilen. Det var en tillgång för att kunna ta sig runt i de för honom okända orterna.
– När jag hade möjlighet hade jag med mig cykeln. När arbetsdagen var slut kunde jag cykla runt i området och skaffa mig information om platsen, det tyckte jag alltid var jättekul.
Det var också en tillgång för att komma ut i skogen och lyssna till naturens ljud, som han beskriver det. Bengt Andersson som finner sig väl tillrätta i naturen, bor i dag i Nävekvarn tillsammans med sin hustru. Där har han möjlighet att ge sig ut på långa upptäcktsfärder i naturen, både på cykel och till fots. På sistone har han försökt trappa upp cyklandet igen och i fjol lyckades han uppnå hela 430 mil på mätaren. I år är målet att slå nytt rekord.
– Jag vill tacka alla som har vinkat, tutat och blinkat! Vi får se hur det går i år.