Per-Arne Johansson, 93, vänder ett silverfat med vackra inristade detaljer i sina händer. Det passar i hans hand, likt personen som han mötte där den tillverkades.
– Den här har vi gjort i fabriken, säger Per-Arne.
Han jobbade som kokillgjutare i Trosas metallfabrik när jämnåriga Birgit började på lagret hösten 1944.
– Sedan försilvrade hon skrinen som jag stod och göt. Då gjorde man "bara" 50 000 om året, säger Per-Arne och skrattar gott med Birgit vid sin sida.
– Det här är förkromat, säger han medan han för handen över fatets utsmyckningar. Det är gjort 55-56. 57 så brann fabriken, och då försvann sådana här också.
Men där elden tog kol på platsen där 20-åriga Birgit och Per-Arnes träffades, brann lågan som tänts mellan dem vidare.
1945 förlovade sig paret och två år senare blev de man och fru Johansson på Prästgården i Trosa.
Han kom från Stockholm. Hon från Östra Vingåker.
– Jag hade en syster här i Trosa och skulle hälsa på. Och sen blev jag väl kvar här nere, minns Birgit.
– Och så träffade du den här gubben, säger Per-Arne med glimten i ögat.
– Hon har varit snäll mot mig, vi har inte haft några...
– ...problem, fyller Birgit snabbt i med ett leende, Nej, det har gått bra. Han är snäll och hjälpsam, det måste jag säga. På så sätt har vi kommit överens. Vi är snälla mot varandra.
Nu för tiden är det Per-Arne som handlar. Birgit lagar mat.
De har bott i samma hus i 20 år och där planerar de att stanna kvar. Äldreboende kommer inte på tal.
– Så länge man orkar, så ska man hålla på, säger Per-Arne.
Trosaparet har tagit många vändor på dansbanan under sina dar och gett sig ut på resor där endast resebolaget vetat vart de far.
– Det kallades hemliga resor. Vi visste inte vart vi skulle. Vi skulle bara ha pengar med oss och pass, säger Per-Arne.
Båda tyckte att det var spännande med de oförutsägbara äventyren som förde dem till England, Frankrike, Tyskland och Mainau.
– Vi har haft roligt, säger dem och skrattar till lite varje gång de vänder blicken till varandra framför kameran.
Paret brukar hålla sams, vilket de tror är nyckeln till deras 70-åriga äktenskap.
– Annars hade vi ju inte kunnat hålla ihop, säger Birgit.
Efter första året som gifta fick de sin första dotter. Sedan kom en dotter till och en son.
I dag har familjeskaran utökats ytterligare med fyra barnbarn och sex barnbarnsbarn.