Redan som liten pojke var Peter Alkgård duktig på att samla kulor, sedan dess har det rullat på. Född i Södertälje men flyttade som liten grabb till Gnesta eftersom familjen hade ett sommarhus här. Med en pappa som var handelsresande i pipor och turistartiklar så faller äpplet inte långt från trädet.
Som 10-åring tog Peter hem priset som den bästa tidningsförsäljaren och började jobba tidigt hos mäklaren Landström och auktionisten Karlsten i Gnesta. Han fick gå till kungs för att som 18-åring öppna antikaffär eftersom åldersgränsen var 21 år.
– Affären låg mitt emot Elektron vid mataffären, på den tiden var det en massa träbyggnader där. Sedan rullade affärerna på, berättar Peter när vi ses på fiket som ligger i magasinsbyggnaden som han köpte 1965.
– Många trähus har det funnits i Gnesta. Jag minns ån vid torget och lanthandeln där man uppe på vinden kunde köpa skor till hästen innan den lades ner på 1960-talet. Slakteriet låg i Gnestaklippets lokaler och lanthandeln vid torget.
– Det var en jäkla skillnad på 1960- och 1970-talet mot idag. Dagens motsvarighet till loppis hette auktionsgodsaffär, berättar Peter som även under 37 år drev Gnesta auktionskammare.
– Jag räknar föremål från 1700-tal och tidigt 1800-tal som äkta antikviteter. Men det där ser olika ut, i Sverige är saker över 100 år gamla antikviteter medan man i USA räknar allt som är mer än 50 år.
När jag berättar att jag ska intervjua Antikbodens ägare så påpekas att priserna är för höga där, något som Peter tar med ro.
– Förr kunde gamla Hälsingeskåp gå för 100 000-tals kronor medan de i dag går för 50 000. En gammal trästege kostade 50 kronor förr men idag är det hårdvaluta så då går den för 700 kronor. Det är en festlig utveckling när folk kommer in och köper en skottkärra med järnhjul som man ställer i finrummet för att man gillar det.
Peter menar att idag finns inte några antikaffärer utan utveckling tenderar att gå mot rena designaffärer med försäljning av designmöbler i antikaffärerna, som teakmöbler och Myranstolar.
– Själv föredrar jag allmogemöbler. De är gjorda på ett annat sätt, bruksföremålen.
Hur ser det ut i ditt hem?
– Vi har enkla och roliga grejer. Sånt man gillar och kan leva med.
Enda smolket i bägaren genom åren är att Peter anser att kommunen gjorde allt för att bli av med honom på grund av affärsintressen kring det gamla magasinet – man ville helt enkelt ha mer yta för parkering och affärsverksamhet. Bland annat höjdes markhyran med 700 procent och han tvingades betala tusentals kronor i advokatkostnader.
– Jag känner att jag blivit väldigt illa behandlad, säger Peter innan han går för att hämta gårdagens SN.
Som nyopererad hoppas han på en lugn födelsedag. I nästa andetag berättar han om hur det såg ut i SN-huset där redaktören satt med benen över skrivbordet...