Fredrik och hans fru bodde i en villa i Tullinge, söder om Stockholm. För fem år sedan hade Fredrik bestämt sig för att gå i pension, efter ett aktivt arbetsliv på olika ledande befattningar inom IT-branschen, med många resor och stationeringar utomlands. Dessutom var både han och frun trötta på att sitta i bilköer genom stan. För att inte ha alltför långt till det egenbyggda fritidshuset ville de bo nära Flen, men också nära Stockholm. De började kolla efter lägenheter i Strängnäs, Mariefred, Trosa och Nyköping.
‒Vi hade aldrig varit här i Nyköping, bara åkt förbi. Vi hittade den här lägenheten, åkte och kollade på den och bestämde oss på två minuter. Sen kom vi hit och upptäckte att det är jättefint här, säger Fredrik.
Lägenheten är en femma med utsikt över Nyköpingsån. Planlösningen passade dem perfekt, liksom utsikten. Närheten till allt är en av fördelarna med Nyköping.
‒I Tullinge kunde vi ta pendeln och vara inne i city på 17 minuter, men det är ändå tåg. Här kan vi gå överallt. Dessutom tar det 45 minuter att åka till Flen, på lugna, fina vägar utan långtradare.
Med pensionen gick det dock så där. Något tog emot.
‒När man inte är 65 måste man skicka in papper till pensionsmyndigheterna. Det var en mental spärr där, jag sköt på det.
I några månader höll Fredrik sig upptagen med att renovera lägenheten. Under den tiden fick han tips och förslag från gamla kollegor. Han fastnade för en projektanställning med uppdrag att marknadsföra en nystartad skola i Södertälje.
‒Det är en ganska speciell skola, 80 procent av eleverna är nyanlända, 17-, 18-åringar som kom hit för två år sen. Först går de ett introduktionsår, sen går de hos oss i ett eller två år för att läsa upp svenska till gymnasienivå. Efter det pratar en del svenska flytande. Det är så häftigt alltså. De är supermotiverade elever nästan allihop.
Under projektanställningen jobbade Fredrik bland annat med att bygga upp ett kontaktnät inom näringslivet i Södertälje för att hitta praktikplatser till en del av eleverna. Det handlade också om att marknadsföra själva skolan, något som tycks ha lyckats bra för idag är det inte bara boende i Södertälje som går där.
‒En del reser två timmar om dagen för att komma dit, säger Fredrik, och berättar att de kommer från hela Stockholm, liksom från bland annat Stjärnhov och Malmköpingstrakten.
När projektet började närma sig sitt slut satt Fredrik en dag och åt lunch med rektorn för skolan. Det visade sig att det behövdes en vikarie till eftermiddagens lektioner och Fredrik blev tillfrågad om han kunde tänka sig att ställa upp. Frågan hade varit uppe tidigare, men det hade aldrig känts intressant. Nu hade han suttit på skolan och jobbat och såg eleverna som sina kollegor.
‒Helt plötsligt kändes det rätt. Det visade sig att det var det roligaste jag har gjort, säger han.
Sen dess har han vikarierat som lärare i matte, svenska, engelska och musik. Och han har inga planer på att sluta: som vikarie kan han fortfarande vara ledig så mycket han vill, dessutom räcker skolans lovveckor ganska långt. Det ger tid över till både semesterresor och huset i Flen.