Livet på en liten gård i Västerbotten under 40-talet ställde krav på uppfinningsrikedom och händighet. Ingenting kom gratis.
En sådan tillvaro har inte mycket gemensamt med 90-talets osannolikt framgångsrika stålindustri och de fina styrelserummen. I alla fall inte ytligt sett.
Men kanske är det just från uppväxtårens knappa, men kärleksfulla, omständigheter som Dan Johansson har hämtat sin energi och vilja.
– ”Är man född och uppvuxen på ett småbruk i Västerbottens inland blir man aldrig ståén”. Man fixar helt enkelt det mesta. Det är mitt motto, säger Dan Johansson.
Det var absolut inte självklart att Dan Johansson skulle ta med sig den västerbottniska ihärdigheten till industrin och olika styrelserum.
Han tyckte om livet på gården och hade kunnat tänka sig att bli lantbrukare. Men när ett av hans fem syskon köpte gården, bestämde han sig för att läsa på folkhögskola och sedan gymnasium. Det blev gruvteknisk linje – mest av en slump.
– Linjen var helt ny och en syokonsulent berättade att man fick tre tusen kronor per år i stipendium om man valde just den linjen.
– Jag visste knappt vad en gruva var men tyckte att det lät spännande. Ja, och så blev det så.
Det visade sig att Dan Johansson hade fallenhet för studier och när han lämnande skolan blev han erbjuden jobb på Malmberget av LKAB. Där trivdes han men efter knappt ett par år ville han läsa vidare på högskola.
Valet föll på metallurgi – också denna gång mest av en slump.
– Jag hade tänkt läsa gruvvetenskap men en överingenjör på LKAB sa till mig att ”det där kan du redan, läs metallurgi i stället”. Ja, och så blev det så.
Efter högskolestudierna följde flera år av tunga uppdrag inom stålindustrin. Dan Johansson var bland annat forskare, produktionschef och divisionschef på NJA i Luleå, där han moderniserade och byggde ut metallurgin.
Efter bildandet av SSAB 1979 blev han i stället chef för all ståltillverkning i bolaget. Tolv år senare, 1991, lämnade han SSAB blev vice vd på Fagersta stålverk.
1992 blev Dan Johansson tillfrågad om han ville ta över som vd för SSAB Oxelösund. Först tackade han nej, men så ringde en gammal arbetskamrat upp honom och sa: ”du är ju inte riktigt klok”.
– Så då blev det SSAB och Oxelösund i alla fall. Och det är jag tacksam för. Jag trivs verkligen här i Oxelösund och tiden på SSAB var fantastisk.
Under Dan Johanssons tid som vd på SSAB Oxelösund investerades cirka fem miljarder, bland annat i ett nytt valsverk och en ny härdningslinje. Bolaget utvecklades till Europas lönsammaste stålföretag.
När Dan Johansson gick i pension år 2000 var han noga med att hitta på nya saker att göra. Han hade nämligen sett hur par bekanta inte hade klarat av omställningen och farit illa. Och han ville inte hamna i den fällan.
Det var aldrig någon fara. Dan Johanssons liv som pensionär har aldrig varit stillasittande.
Han blev ordförande för Sörmlandsleden, köpte en del företag och senare blev han även ordförande i SPF-seniorerna Oxelösund.
Under ungdomsåren i Västerbotten hade han arbetat en del i skogen. Det gav inspiration till ett annat projekt.
– Jag köpte lite skog och går fortfarande ut med motor- eller röjsåg då och då. Jazz och matlagningen är mitt största intresse men jag är oftare och arbetar i skogen än jag är på golfbanan i alla fall.