SNs utsände åker ut till Björnlunda kyrka efter att Gertrud Larsson ringt och hyllat vaktmästarna i Daga församling till skyarna.
– Jag är så pass gammal att jag har både man och andra bekanta på kyrkogården numera. Det känns så bra i hjärtat att de som jobbbar här verkligen anstränger sig för att göra så fint. De gör även det där lilla extra som gör skillnad.
Det hon bland annat syftar på är att personalen klipper gräset mellan gravarna även om det är gravrättsinnehavaren som egentligen ska göra det
– En förklaring är nog att det är enklare för oss att köra när vi ändå håller på än att behöva stanna och kontrollera vilka som inte ska ha klippt, erkänner Clas Gustafsson, kyrkogårdschef i Daga församling.
Han basar över arbetslaget där vaktmästaren Lotta Thunholm och trädgårdsarbetare Andzela Sliksane ingår och som far runt till de fyra kyrkorna i församlingen - Björnlunda, Gåsinge, Dillnäs och Gryt.
– Nu i vår planterar vi stryktåliga penseér och isbegonia. I allhelgonahelgen åkte gravkransarna fram, säger Andzela.
Just i Björnlunda ligger kyrkan högt upp på en kulle och den kuperade terrängen gör att det är lite speciella arbetsförhållanden.
– Vi har små flyttbara planteringslådor som vi satt blommorna i och är dom i rätt nivå så underlättar det vårt arbete, eftersom jorden inte flyter ut eller rinner utför.
När det gäller den kreativa biten så är man tvungen att anpassa sig efter Länsstyrelsens regler för hur kyrkogården ska se ut.
– Vi måste följa vård- och underhållsplaner och kan inte bara ta bort häckar eller träd hur som helst. Tar vi bort en lönn så måste vi även ersätta och plantera ett nytt träd.
Reglerna innebär även att privatpersoner inte heller får placera vad som helst på gravarna.
– Det ska inte vara för mycket som sticker ut. Det gäller både blommor och själva stenen. Kyrkorådet avgör vilka stenar som godkänns. Det ska vara enhetligt för platsen. Här ska inte finnas så mycket som stör.
– När vi går med motorgräsklippare här så anpassar vi oss och stänger av maskinerna för att i minsta mån störa besökarna.
Även om det är svårt för äldre att gå uppför den såkallade "mördarbacken" till kyrkan så får personalen ofta beröm för sitt arbete på kyrkogården.
– Det är en förmån att få följa årstiderna på så nära håll. Att skotta snö innan gudstjänsten eller att se att grävlingen kommit tillbaks igen.
– Så här års är det många som är avundsjuka på vårt jobb men i november är det inte lika många som säger något, avslutar de bägge.