En del av uppmärksamheten har varit mest rolig, den andra lite tröttsam.
– Det var ett modigt politiskt beslut, att helt förändra skolkartan i Nyköping och få slut på skolsegregationen. På det här sättet är skolan en plats där vi ger förutsättningar för alla sorters ungdomar att mötas, vilket i förlängningen ger ett bättre samhälle. Vi får en del besök från andra kommuner, som vill veta hur vi jobbar, säger Peter och fortsätter:
– Eleverna tar med sig sina erfarenheter in i vuxenlivet, och framtidens beslutsfattare, arbetsgivare och företagare kommer ha träffat och kunna relatera till fler sorters människor. Man lär sig att livet ser olika ut.
Och även om många hade högt tonläge och känslorna svallade över konstnären Carolina Falkholts snippmålning inne på den nya skolan, tar Peter Sund det hela med ro. Men han tycker bilden av skolan i media ibland får slagsida.
– Folk är nyfikna, förundrade, fascinerade. Det finns en viss tendens till att uppmärksamma negativa uttalanden, vilket är lite synd för alla som dagligen gör ett oerhört gott arbete här som förtjänar att uppmärksammas.
När Peter Sund själv gick i skolan var han en kille som "inte gjorde så mycket väsen av sig", berättar han.
– Jag var lite småblyg, men hade många vänner. Jag var inte jätteintresserad av skolarbetet men gjorde det jag skulle. I slutet av högstadiet var jag till och med rätt skoltrött.
Att han skulle bli lärare var en idé som växte fram senare i livet. Skoltröttheten gjorde att han valde en tvåårig gymnasielinje, och det under tiden då gymnasieskolan gjordes om.
– Alla program blev treåriga, och jag visste att jag ville läsa vidare. Så jag fick ta ett år på komvux för att bli behörig till högskolan.
Under det där komvuxåret kom han fram till att det var lärare han ville bli.
– Jag hade haft lite ledaruppdrag inom idrotten som ung och trivts med det, och SO-ämnena hade jag alltid varit intresserad av. Så jag blev SO-lärare.
Första åren som lärare tillbringades på en skola i Stockholmsförorten Skogås, innan Peter och hustrun Jeanette kände att de ville bo i hus, och flyttade tillbaka till Nyköping. Här jobbade han på Nyköpings enskilda, blev biträdande rektor i Stigtomta och Vrena innan han landade på Borgmästarhagsskolan i samma roll.
Sedan december är han rektor.
– Det var just förändringen som var på gång som lockade mig. Det har varit en ynnest att vara med och jobba fram den här nya skolan, och det pågår fortfarande. Skolutveckling tar tid, men jag tror inte det finns några gränser för hur bra vi kan bli.