En blandning av pappersbiljetter, syllarnas kreosot, varm olja från tågbromsen och även en svag doft av något inrökt är dofter som Eva Rosell Henryson gillar. Kanske inte så konstigt med tanke på att det ger barndomsminnen från väntsalen på tågstationen i Hallsberg.
– Det är ju dofter som knappt finns kvar i dag men för mig som växte upp i bostaden ovanpå väntsalen så förknippar jag till och med utropen med barndomen, säger Eva.
Hennes pappa hade ett kontrakt som innebar att de flyttade till en ny station vart fjärde år.
– Mamma som var hemmafru påverkade både mig och min syster. Jag minns hur hon fick fickpengar av pappa. Hon ville att jag skulle ha ett yrke så att jag kunde försörja mig själv.
Sagt och gjort så utbildade hon sig i Borås till byggnadsingenjör, Därefter har hon bland annat jobbat med säkerhet och utbildning på Ringhals kärnkraftverk och Studsvik. Kärleken fick henne att fastna i Nyköping där hon bor sedan 1993.
En stad som hon även lärt känna under sina årliga stadsvandringar och kyrkogårdsvandringar för hembygdsföreningen. Nyköpingsborna kanske borde veta lite mer än det mest elementära som man lär sig i skolan om Nyköpings gästabud och Maria Gripe.
– Industrihistorien är ju jättespännande, som att varuhuset NK hade verkstäder här som i början av 1900-talet där det tillverkades möbler av arkitekter som Malmsten, Asplund och Axel Einar Hjorth.
Det krävs en stor del förarbete inför vandringarna på kyrkogården så det är mycket att läsa på, berättar Eva Rosell Henryson samtidigt som hon hävdar att mycket är snarlikt i dag.
– Under en visning jämförde jag 1915 års stadsfullmäktigeprotkoll om fattigvård, skolfrågor och ombyggnader för att kunna konstatera att inte så mycket förändrats 100 år senare eftersom vi fortfarande diskuterar socialvård, skolan och viaduktbyggen.
Människor går även som en röd tråd genom hennes liv. Från chefsutbildningar på Studsvik till att som pensionär jobba extra några timmar inom hemtjänsten för att ge de äldre lite grädde på moset är inget stort steg för denna kvinna.
– För mig som pensionär så behöver jag ju inte heller gå hem exakt på klockslaget utan kan sitta kvar en stund och prata med åldringarna. Dessutom ger ju de mig massor eftersom de kan berätta om Nyköping.
Eva Rosell har även en numera ovanlig hobby. Hon skriver brev och postar dem med ett frimärke, vilket hon även ska göra till alla 90 nära och kära som var på hennes födelsedagsfest på café Lugn & Ro i lördags.
– Jag fick till och med brevpapper från en vän som tydligen gillar att jag skriver brev även om hon ofta svarar med mejl. Fast det är ju lite illa att de höjer portot till 10 kronor snart, skrattar Eva.