För att nå hennes nivå på utsmyckningen krävs tid. Fru Ramos började pynta i början av november, några dagar efter födelsedagen den 3 november. Familjen har som tradition att ge henne nytt pynt i present varje år, så födelsedagen är ett rimligt startskott.
Skälet till den stora dekorationen är enkel. Förutom glädjen i att fira jul, finns en annan anledning:
– Jag tänker inte på mörkret i november, jag tänker bara hur det ska bli med julen. Det är min terapi, jag gör det i stället för att klaga på mörkret och kylan.
I vardagsrummet står tre julbyar utplacerade och i köket finns ytterligare en. Julbyarna, som gått från en till fyra på tiotalet år, har tåg, träd, tomtar, hus, älvor, isbjörnar och andra djur – bland mycket annat. För Marisols del är tomtarna viktiga.
– Jag fixar småtomtarna i julbyn. Sedan har jag mycket hjälp från mina vuxna barn, barnbarnen och min man. Han sätter allt som jag säger, jag dirigerar. "Den måste du sätta dit och dit och dit", säger jag, förklarar Marisol, som har ont i kroppen och därför måste ha stöd för att få upp allt.
Marisols julpynt förvaras i 19 kartonger i garaget.
Vad tycker din man om det här?
– Han tycker att det är fint, men det är många kartonger, säger han...
Julgranen får alltid olika utseende. Grunden till den maffiga skapelsen är en plastgran och sedan fyller Marisol på med det som känns bäst för året. Årets är överströdd av juliga ting:
– Det finns ekorrar i den. Och tomtar, isbjörnar, kulor, blommor, stora pärlor, glitter, stora snöflingor och så rosetter. De har jag gjort av en gammal gardin.
Vilket julpynt tycker du själv mest om?
– Jag gillar allt. Den dekoration jag har på bordet i köket har jag fixat med mitt barnbarn Felicia. Det är tre hjortar och fåglar. Hon är elva år och jätteduktig på att pynta.
15-årige barnbarnet, den äldste, hjälper dock till mest av alla
– Han är lång, jag tror han är 1,86! Barnen vet att november månad, då behöver farmor och mormor hjälp!